Litteraturhistoria: Giovanni Giovanni Boccaccio - Decamerone

 

Giovanni Boccaccio - Decamerone

År 1348 härjar digerdöden i Florens. Sju unga kvinnor och tre unga män lämnar staden och beger sig till en villa på landet för att undkomma pesten. För att fördriva tiden bestämmer de
sig för att berätta historier för varandra. Under tio dagar berättar de sammanlagt hundra berättelser, men det var Giovanni Boccaccio som skrev Decamerone. 

Ungdomarna i Decamerone är inte verkliga personer som dokumenterade sina egna berättelser, utan de är litterära figurer som Boccaccio har skapat. De sju kvinnorna och tre männen som flyr från digerdöden i Florens är alltså fiktiva personer.

Däremot var digerdöden i Florens år 1348 verklig, och Boccaccio levde själv under den tiden. Han använde den verkliga katastrofen som bakgrund till sin bok. Berättelserna handlar bland annat om kärlek, svek, list, religion och människors svagheter. Många är humoristiska och driver med präster och andra personer med makt.

Boccaccio skrev under en tid då digerdöden hade skakat det europeiska samhället. Genom sina berättelser skildrade han människor med både goda och dåliga sidor, snarare än att bara framställa dem som religiösa förebilder. Det gör Decamerone till ett bra exempel på hur litteraturen under senmedeltiden också började intressera sig mer för människors vardagsliv, känslor och beteenden.

Ser Ciappelletto – den falske helgonmannen är en fritt bearbetad text efter en berättelse i Decamerone av Giovanni Boccaccio, 1300-talet.

Ser Ciappelletto – den falske helgonmannen

Ser Ciappelletto var en man som hade levt ett mycket dåligt liv. Han ljög, lurade människor och brydde sig sällan om vad som var rätt eller fel. Ändå hamnade han en dag i en besvärlig situation: han blev svårt sjuk när han bodde hos två italienska köpmän.

Köpmännen blev oroliga. Om Ciappelletto dog utan att ha fått syndernas förlåtelse kunde prästerna vägra att begrava honom på en kyrkogård. Då riskerade köpmännen att få dåligt rykte bland människorna i staden.

De kallade därför dit en munk som skulle höra Ciappellettos bekännelse.

Ciappelletto insåg att han kunde utnyttja situationen. Inför munken låtsades han vara en ovanligt from och god människa. Han berättade att han knappt hade syndat alls. Om han någon gång hade gjort något fel var det bara småsaker, som att tala illa om någon eller äta för mycket.

Munken blev imponerad. Han hade aldrig träffat någon som verkade så renhjärtad. När Ciappelletto dog berättade munken för andra om hans godhet. Snart började människor betrakta Ciappelletto som ett helgon och be till honom om hjälp.

På så sätt blev en man som hade levt ett ohederligt liv ihågkommen som en helig person.

Boccaccio låter läsaren fundera över hur lätt människor kan bli lurade – och hur kyrkans auktoritet kunde påverka vad människor trodde på under medeltiden.

Diskussion

Hur tror du att du och din familj hade gjort om det kom hit en så smittsam och allvarlig sjukdom i vår tid? Vem/vilka hade man lyssnat på och tagit råd av? 

Du kanske minns något  om hur det var när Covid drabbade världen 2020?