Charles Dickens
 |
| historiesajten.se |
Charles Dickens (1812-1870) var en brittisk författare som blev känd för sina humoristiska skildringar och sitt sociala patos. Dickens blev otroligt populär och respekterad redan under sin livstid. Charles Dickens föddes i Portsmouth men levde större delen av sitt liv i London.
Dickens skrev många romaner om fattiga barn och elaka förmyndare. Fattiga barn var något Dickens kämpade för och han lyckades faktiskt få igenom en del förändringar på barnhem i England under den viktorianska epoken.
Flera av hans mest kända böcker handlar om pojkar som måste kämpa med stora svårigheter som barn, men som det går bra för till slut. Dickens skrev för en stor publik och blev mycket populär. Många av hans böcker går bra att läsa även i dag.
Några av Charles Dickens verk
David Copperfield
Klassisk berättelse som utspelar sig i 1800-talets England. David Copperfields far dör kort tid före sonens födelse. Han styvfar, Mr Murdstone, är en grym man. Copperfield skickas till en internatskola där tillvaron är outhärdlig. Modern dör och han sänds till London för att arbeta. Härifrån rymmer han till sin tant Betsy Trotwood i Dover.
En julsaga
Charles Dickens klassiska julsaga om enstöringen Scrooge som är elak och snål men som då han får besök av julens tre andar: den förflutna, nuvarande och den kommande, blir snäll och generös.
Pickwickklubben
Pickwickklubben skrevs från början som en följetong. Den handlar om fyra farbröder som ska resa runt och skriva om det de ser. Alla fyra har en otrolig förmåga att trassla till det för sig och missuppfattar precis allting.
Nicholas Nickleby
Nicholas Nicklebys pappa dör, och Nickleby, hans mamma och hans syster måste flytta till London där de bor hos farbror Ralph, som är väldigt otrevlig. Ralph skaffar ett jobb åt Nicholas Nickleby på en skola, där barnen blir illa behandlade. Där blir han osams både med sin farbror och sin arbetsgivare, och får kämpa hårt för sin existens.
Uppgift - Läs Oliver Twist tillsammans
Oliver Twist är föräldralös och bor på barnhem. Han blir lärling hos en begravningsentreprenör, men blir osams med en annan lärling. Twist rymmer till London och träffar Fagin, som lär upp honom till ficktjuv. Oliver Twist råkar ut för mycket otäckt i den undre världen, där han är tvungen att verka som kriminell för att överleva.
Oliver Twist 1948 ca 36 min in i filmen
KAP. 10. "Dyrköpt erfarenhet"
I flera dagar satt Oliver i judens rum sysselsatt med att ta bort namnen på näsdukar (hvaraf det kom hem en hel mängd). Ibland deltog han också i den ofvan omtalade leken, som juden och de bägge ynglingarne lekte hvarje förmiddag. Men slutligen började han längta efter frisk luft, och upprepade gånger bad han juden om lof att få gå ut på arbete tillsammans med sina bägge kamrater. Han hade blifvit litet ängslig öfver sin overksamhet, sedan han lärt känna den gamle herrns strängt moraliska karaktär. Hvarje gång Charley eller Räfven kommo hem tomhändta, for juden häftigt ut mot lättjans och dagdrifveriets fördärfliga last och inpräntade hos dem [ 49 ]nödvändigheten af ett arbetsamt lif genom att skicka dem till sängs utan kvällsmat. Ja, en gång hade han till och med sparkat dem utför trappan.
Ändtligen fick Oliver en morgon den begärda tillåtelsen. Det hade på ett par dagar ej varit några näsdukar att göra i ordning, och middagarna hade varit tämligen magra. Det var kanske anledningen till, att den gamle herrn nu gaf sitt samtycke. Han sade till Oliver, att han kunde få gå, och ställde honom under Räfvens och Charleys uppsikt.
De tre gossarne begåfvo sig alltså ut, Räfven som vanligt med ärmarna uppkaflade och hatten på tre kvart, unge herr Bates med händerna djupt nedstuckna i fickorna och Oliver midt emellan dem, ytterst nyfiken på att få se, hvart man skulle ta vägen och hvad för slags arbete han först skulle bli satt till att lära.
De drefvo sin väg fram så lättjefullt och liknöjdt, att Oliver nästan började tro, att kamraterna ämnade dra den gamle herrn vid näsan och ej alls gå på något arbete. Räfven visade en skamlig benägenhet att rycka mössan af hufvudet på små gossar och kasta den innanför gårdsstaket, och Charley ådagalade högst outvecklade begrepp om äganderätten genom att snatta äpplen och lök från korgarna på trottoarerna och låta dem försvinna i sina fickor, som tycktes vara till den grad rymliga, att de visst liksom mingångar sträckte sig under hela hans dräkt åt alla riktningar. Allt detta artade sig ganska illa, och Oliver funderade just på att säga ifrån, att nu skulle han försöka leta sig hem ensam så godt han kunde. Men så blefvo hans tankar afledda därigenom att Räfven plötsligt ändrade beteende på ett högst besynnerligt sätt.
Då de från en smal gränd kommo ut på ett torg, stannade Räfven, lade fingret på munnen och drog sina kamrater afsides ofantligt hemlighetsfullt och försiktigt.
»Hvad är det?» frågade Oliver.
»Tyst!» sade Räfven. »Ser du den gamla perukstocken där borta vid bokståndet? Han är bussig.»
»Prima vara», instämde Charley.
Oliver såg förvånad från den ene till den andre. Men han fick ej tid till några frågor, ty bägge gossarne smögo sig redan öfver gatan bort till den omtalade gamle herrn. Oliver följde med ett par steg, men visste sedan icke, om han skulle gå fram eller tillbaka, hvarför han stannade i stum förvåning.
Den gamle herrn såg mycket fin ut, med pudradt hår och glasögon med guldbågar; han var klädd i buteljgrön rock med svart sammetskrage och hvita byxor och hade en liten spatserkäpp under armen. Han hade tagit en bok från disken och stod nu och bläddrade och läste i den så ifrigt, som om han suttit hemma i en länstol i sitt arbetsrum. Han tänkte ej på något annat än boken, han såg tydligen hvarken bokståndet eller torget eller gossarne. Huru stor blef icke Olivers förskräckelse och fasa, då han plötsligt såg Räfven [ 50 ]sticka ner handen i den gamle herrns ficka, dra upp näsduken och lämna den till Charley, hvarefter bägge gossarne kilade sin väg och försvunno om gathörnet.
I ett enda ögonblick förstod Oliver, huru allt hängde samman: näsdukarna, uren, juvelerna, juden! Blodet forsade så hett upp till hans kinder, att det kändes, som om han befunnit sig i en glödande ugn; förvirrad och uppskrämd tog han till flykten och sprang allt hvad han förmådde. Allt detta hade knappast tagit en minut. I samma ögonblick stack den gamle herrn handen i fickan, märkte, att näsduken var borta och vände sig hastigt om. Då han såg Oliver rusa bort med sådan fart, trodde han naturligtvis, att han var tjufven. »Tag fast tjufven!» skrek han, och med boken i handen satte han efter honom.
»Tag fast tjufven!»
»Tag fast tjufven!»
Men han var icke den ende, som skrek. Räfven och Charley hade ej velat utsätta sig för misstanke genom att springa utför gatan, utan hade smugit sig in i den första portgång de träffade på om hörnet. Då de nu hörde ropet och sågo Oliver springa, kommo de framstörtande och skreko: »Tag fast tjufven!» och deltogo som goda medborgare i förföljelsen. Själfuppehållelsedriften lär ju vara naturens första lag. Om Oliver hade vetat det, skulle han kanske inte ha tappat hufvudet. Men nu blef han blott dubbelt bestört och flög i väg som en hvirfvelvind nedåt gatan med den gamle herrn och gossarne skrikande och hojtande i hack och häl.
»Tag fast tjufven! Tag fast tjufven!» Det är något magiskt i det ropet. Hundratals människor stämma småningom in, och hopen af förföljare växte. Den störtar fram, plaskar genom vattenpussar och klampar öfver stenläggningen; upp slås fönstren, ut rusar folk. »Tag fast tjufven! Tag fast tjufven!» Hos oss alla slumrar en passion för att hålla jakt på något. Ett stackars andfådt barn, flämtande af utmattning och med ansiktet förvridet af skräck, spänner hvarje muskel för att undkomma sina förföljare; de vinna allt mera på honom, de njuta af att se, att hans krafter aftaga, de skrika och skråla dubbelt ifrigt: »Tag fast tjufven!» Ja, tag fast honom för Guds skull, om det också endast vore af barmhärtighet.
Ändtligen fast! Ett väl riktadt slag! Där ligger han på gatan, medan folket tränges omkring honom ; hvarje ny person, som kommer, knuffar sig fram, för att få se en skymt af honom. »Ur vägen!» — »Låt honom få litet luft!» — »Å prat, det är ingen synd om honom.» — »Hvart tog herrn vägen?» — »Där kommer han.» — »Ur vägen för herrn!» — »Var det den här pojken?» — »Ja.»
Dammig, nedsmutsad och med blödande mun låg Oliver och stirrade förvildad upp på den mängd ansikten, som omgåfvo honom.
»Ja», upprepade den gamle herrn, »jag är rädd för, att det är han. Stackars gosse! Han har stött sig.»
»Det var jag, som gjorde det», sade en lång drummel och knuffade sig fram, »jag gaf honom på käften med min knytnäfve. Det var jag, som häjdade honom.»
Den slyngeln lyfte på mössan med ett grin, som om han väntade sig drickspengar för besväret. Men den gamle herrn gaf honom en blick full af ovilja och såg sig tveksamt omkring, som om han själf hade i sinnet att löpa sin väg, hvilket han kanske också skulle ha gjort, om ej i detsamma polisen (som ju vid sådana tillfällen alltid brukar komma sist) hade blandat sig i spelet. En konstapel trängde sig fram genom hopen och grep Oliver i kragen. »Upp med dig!» sade han bistert.
»Det var inte jag, det var två andra gossar!» försäkrade Oliver, i det han vred sina händer och såg sig omkring bland folket. »De ä’ visst här i närheten.»
»Nej, det ä’ de visst inte,i» sade konstapeln i ironisk ton, men det var för öfrigt rena sanningen, ty Räfven och Charley hade smugit sig in i första bästa portgång. »Seså, upp med dig nu!»
»Gör honom ingen skada», sade den gamle herrn medlidsamt.
»Nej, jag skall visst inte göra honom någon skada», svarade konstapeln och till bevis därpå ryckte han så hårdt i Oliver, att halfva jackan följde med. »Seså, jag känner dig... det där duger inte! Upp med dig, din satunge!»
Oliver, som knappt kunde stå på benen, slängdes nu genom gatorna vid kragen. Den gamle herrn gick bredvid poliskonstapeln, och framför strömmade en hel mängd människor, som då och då vände sig om och sågo på Oliver. Gatpojkarne hurrade.
Frågor
- Vad i Charles Dickens verk speglar den litterära epoken realismen/naturalismen?
- På vilket sätt uppfattar du att Charles Dickens är samhällskritisk? Vad är det Dickens skildrar som kan få läsaren att se saker från olika perspektiv?
- Vilka aktörer i samhället i dagens samhälle både i Sverige och övriga världen tar parti för de svagare grupperna i samhället? (På individ, samhälle och global nivå.)
.jpeg)
.jpeg)
