Ramayana
amazon.com |
Här kan du läsa en del av berättelsen:
Det var en gång för länge sedan ett litet kungadöme i nuvarande Indien. Kungen, Dasharata, hade tre hustrur och fyra söner. Kungen älskade alla sina söner, men mest av allt älskade han sonen Rama. Och Rama älskade Sita som han också gifte sig med.
Kung Dasharata, som började känna sig trött och gammal, tyckte snart att det var dags att lämna över makten till Rama. Allt verkade frid och fröjd. Men till saken hör att kungens ena hustru, drottning Kaikeyi, en gång i tiden mycket modigt hade räddat sin make när han hamnade under en stridsvagn på slagfältet. Hon hade också vårdat honom ömt till dess att han tillfrisknat. Som belöning för detta hade kungen lovat henne två önskningar. Drottningen hade sparat sina önskningar och nu påminde hon kungen om vad han en gång hade sagt. Visst gällde väl löftet fortfarande? Och det kunde förstås kungen inte neka till.
- Bra, svarade drottningen, då blir min första önskan att min son Bharata får bli kung istället för Rama. Och, fortsatte hon, min andra önskan är att Rama blir landsförvisad i två gånger sju år. Kungen blev förfärad och bönföll sin hustru om att hon skulle ändra sig. Men drottning Keikeyi stod fast vid sina önskningar. Rama tog beslutet med fattning. Utan protester gjorde han det som hans far bad honom att göra. Hsn tog farväl av sin familj och red ut i vildmarken. Även Sita och Lakshmana, Ramas halvbror och trogne vän, följde med. Kungen, som in i det sista hade hoppats att hans hustru skulle ångra sig, sjönk förtvivlad ihop och dog av sorg.
Sandaler på tronen
Också den nye kungen Bharata sörjde Rama. Han hade varit bortrest när allt hände och blev vid sin hemkomst förfärad över vad hans mamma hade gjort. Bharata placerade därför Ramas sandaler på tronen. På så sätt kunde alla förstå vem som var landets rätte härskare.
Demonen Ravana
Veckor blev till månader och månader blev till år. Rama, Sita och Lakshmana flyttade längre och längre in i vildmarken. Under tiden blev de också goda vänner med djuren. Men i vildmarken fanns också demoner, och den värsta av dem alla var Ravana med sina tio huvuden. Och en dag lyckades han också röva bort Sita.
Berättelsen handlar till stor del om att man letar efter den bortrövade Sita. Rama och Lakshmana får hjälp av apfolkets ledare Hanuman, vilket man kan se på bilden till höger. De finner till slut Sita på Sri Lanka, en ö som ligger sydost om Indien.
Hemfärd
Demonerna var äntligen besegrade. De tre vännerna kunde återvända hem tillsammans med Sita. De 14 åren var till ända. Rama hade hållit löftet till sin far och nu kunde han lugnt lyfta ner sina sandaler från tronen och själv sätta sig där.
amazon.com |
Text till bilden
Ravanas och hans medhjälpares strid varade i flera dagar. Rama förde en hård kamp mot sina motståndare och med sitt svärd högg han huvuden och armar av Ravana, men det hjälpte inte eftersom hans kroppsdelar växte ut igen.
Det var omöjligt att besegra Ravana. Rama mindes då en helig bön som han lärt sig som liten. Han läste den heliga bönen och plötsligt slog en blixt ned rakt in i demonens hjärta. Ravana faller till marken och Rama går segrande ur striden!
Ord och begrepp
Urkund - heliga skrifter som exempelvis innehåller berättelser om religionernas mest betydande personer och viktiga levnadsregler. En av hinduernas mest uppskattade urkunder är Upanishaderna. Buddhisternas viktigaste heliga skrift är Tripitaka, judarnas Tanakh, i kristendomen är det Bibeln och för muslimer är det Koranen.
Myt - en "myt" kan i vardagsspråk betecknas som något som inte är sant, men så uppfattas inte ordet myt, när det gäller religion. De religiösa berättelserna betraktas inte heller som sagor, utan för de flesta troende är myterna "sanna", även om berättelsen är osannolik i sig. De religiösa myterna är berättelser som kan användas som hjälp om t.ex. hur man ska vara mot varandra eller kan myten förklara verkliga problem. Religiösa myter kan ge svar på svåra frågor.
Uppgift
Läs igenom frågan:
Ramayana är en älskad berättelse som många hinduer berättat i generationer, men var går egentligen gränsen mellan saga, myt och verklighet? Kan Bibelns berättelser om Moses, Noa och Jesus ses som sagor, myter eller historiska berättelser? Och hur ska vi förhålla oss till historierna om asagudarna Tor och Oden? Är berättelsen om att ärkeängeln Jibril gav Muhammed Koranen en saga, en myt eller en sanning? Vem bestämmer i så fall vad som är vad?
Diskutera:
- Är religiösa berättelser att betrakta som en saga, en myt eller verklighet? Motivera ditt svar!
- Vem/vilka avgör i så fall vad som är vad?
- Vilka fördelar eller nackdelar kan man ha av religiösa urkunder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar