Renässansen-Guldåldern återfödd
"Det fanns en gång en guldålder. Det var en tid då människan stod rak och stark, då hon visste sitt värde och uträttade stordåd... Om vi lär av guldålderns mästare och studerar deras tankar kommer våra slumrande krafter att vakna. Då kan vi starta en ny storhetstid!"
 |
| Skolan i Aten av Rafael. Sv.Wikipedia.org |
Så tänker många författare, konstnärer och furstar mot slutet av medeltiden. Den guldålder de syftar på är antiken, tiden då greker och romare bygger stora, mäktiga riken och en stolt civilisation. Att återskapa antikens storhet blir därför målet under renässansen (på franska återfödelse eller pånyttfödelse).
Antikens historia, konst och byggnadsverk studeras. Man gräver fram texter av glömda filosofer och författare från antiken, översätter och lusläser dem och man tar starka intryck.
Humanism
I dessa texter är människan som individ fri, stark och handlingskraftig, inte gudsrädd och kuvad. Man menade att människan är en egen individ , som kan tänka och ta personligt ansvar. Detta kallas humanism och humanismen är en idéströmning som växte fram i slutet av medeltiden och utvecklades under renässansen. Humanismen uppstod i Norditalien under 1300-talet. Läran framhåller förnuft, tolerans och personligt ansvar.
Humanismen har sitt ursprung i antikens Grekland med den grekiska filosofen Sokrates, och i Kina med den kinesiska filosofen Kung Fu Tzu (Konfucius) för omkring 2500 år sedan. Sokrates ansåg att människor måste lära sig att tänka självständigt för att kunna utveckla goda värderingar i livet. Konfucius menade att samhällets uppgift var att arbeta för allas bästa istället för att användas av härskarna för egen vinning.
Renässansen börjar i Florens i Norditalien
Renässansens tankar och idéer sprider sig snart upp över Europa. Det är en kultur för eliten som påverkar hoven och de högre klassernas vanor och synsätt. Författare och vetenskapsmän kan nu ta direkta intryck av gammal, avancerad filosofi och vetenskap som inte har ett smack med den kristna kyrkan att göra. (Litteraturen lever 2005)
Läs mer om humanism på SO-rummet
Se på film om renässansen 5 min om du behöver repetera
Gör så här:
- Läs hela texten högt för varandra i era smågrupper.
- Du kommer att få en renässansmänniska som du ska läsa in dig på. Ni kan ta hjälp av varandra i gruppen. Skriv ner stödord om "din" person. Gör en presentation om "din" person.
- I tvärgrupper kommer du att få presentera din person muntligt för de andra. Din presentation kan vara en Key-Note eller bara bilder i IPaden. Du kan ha "palmcards" med stödord om du vill.
- Leonardo da Vinci
- Johannes Gutenberg
- Nicolaus Copernicus
- Martin Luther
- Georg Stiernhielm
- François Rabelais
- Miguel de Cervantes
- William Shakespeare
En av de mest kända renässansmänniskorna är Leonardo da Vinci (1452-1519). Han var ett italienskt universalgeni. Han var inte bara verksam som konstnär utan också som arkitekt, ingenjör, uppfinnare, naturforskare, matematiker, musiker och filosof. Leonardo da Vinci tillhör renässansens mest betydelsefulla gestalter. Han är mest känd för målningen Mona Lisa, utförd 1503–1506, samt muralmålningen Nattvarden från 1498.
 |
| Nattvarden |
 |
| Mona Lisa |
Läs mer om Leonardo da Vinci på Historiesajten
Läs mer om Leonardo da Vinci på Wikipedia
Boktryckarkonsten
Efter att Gutenberg uppfann boktryckarkonsten kunde konststilen spridas över Europa eftersom det då blev möjligt att trycka mönsterböcker och grafiska blad som beskrev den nya stilen. Till Sverige kom alltså denna konststil en bit in på 1500-talet och kallas ibland för vasarenässans, eftersom det var ätten Vasa som regerade landet vid denna tid.
Stilen kännetecknas av en klarare och öppnare syn på världen med ökat intresse för naturvetenskap och upptäcktsresor till andra världsdelar, samt att målerierna blir mer realistiska - både vad det gäller perspektivet i rum och landskap samt porträtt och människokropp.
Den största mängden bevarade svenska medeltida latinska handskrifter härrör från Vadstena kloster, som hade en rik bokproduktion under 1400-talet och vid 1500-talets början. Några av de största renässanskonstnärerna var flamländaren Jan van Eyck, Leonardo da Vinci, tyska konstnären Albrecht Dürer och italienarna Rafael och Michelangelo.
Reformationen-Martin Luther kritiserar kyrkan
I början av 1500-talet fick den katolska kyrkan ta emot skarp kritik av en tysk munk vid namn
Martin Luther. Under stridsropet: "Nåden allena, tron allena, skriften allena" - gick han till storms mot det andliga och moraliska förfallet i den katolska kyrkan. Luther kritiserade främst den katolska kyrkans maktlystenhet och inskränkthet som enligt honom inte överensstämde med den ursprungliga kyrkans ideal.
Luthers kritik fördömdes genast av påven och den katolska kyrkan. Men kritiken uppmärksammades också från andra håll där hans idéer föll i god jord. Med hjälp av boktryckarkonsten kunde därefter Luthers protester spridas till allmänheten. Kyrkan ägde enormt mycket mark runt om i Europa under medeltiden. I de länder där kyrkan reformerades drogs ofta större delen av kyrkans mark och egendomar in till staten.
Innan reformationen på 1500-talet, var i stort sett alla europeiska länder katolska och underställda påven. I de länder som reformerades blev istället kyrkan underställd staten. Kyrkans makt minskades därför kraftigt i dessa länder jämfört med i de katolska. I Sverige genomfördes reformationen av Gustav Vasa som på så vis stärkte sin egen maktbas.
Den nya omvandlingen av kyrkan innefattade också en anpassning av den kristna läran. Denna nya form av kristendom kallas protestantism. Luthers protester mot den katolska läran splittrade därmed den kristna kyrkan i Västeuropa i två grenar – en katolsk och en protestantisk.
Läs mer om Martin Luther på SO-rummet
Nya tankar – ny teknik
I Europas historia omfattar medeltiden åren mellan 500 och 1500. Den ansågs länge vara en tid då inga framsteg gjordes. Medeltiden har därför tidigare setts som en mörk och grym period. Kyrkan hindrade å ena sidan många nya tankar, bland annat att det är solen – och inte jorden – som är universums mittpunkt. Å andra sidan gjorde klostrens munkar och nunnor viktiga upptäckter inom sjukvård och växtodling.
Hantverket stod verkligen inte stilla under medeltiden. Nya sätt att konstruera stora byggnader gjorde att skickliga murare kunde bygga vackra katedraler. Timmermän byggde vattenhjul och väderkvarnar som tog till vara vindens och vattnets energi. De första vävstolarna kom till, och tack vare spinnrocken slapp man den gamla metoden att spinna med slända.
500 år efter kineserna lärde sig nu européerna att göra papper och trycka böcker. Tysken Gutenberg förbättrade tekniken i mitten av 1400-talet. Nu fick allt fler råd att köpa tryckta böcker. Den tidens bästsäljare var Bibeln.
Genombrottet för boktryckarkonsten kom med Nya Testamentet från år 1526 och Gustav Vasas Bibel år 1541. Biblarna bidrog till att Sverige fick ett stabilare skriftspråk och även tack vare reformationen förändrades det svenska språket.
Reformationen banade väg för åtskillnaden mellan kyrka och stat och fick långtgående konsekvenser för statsbildning, politik, uppfostran, utbildning och individens roll i samhället. Med reformationen blev kristendomen till en angelägenhet mellan Gud och individen – inte mellan individen och kyrkan.
Reformationen och den första bibelöversättningen, Gustav Vasas bibel från 1526, ledde till att latinet ersattes av svenskan som religiöst språk i Sverige. Gustav Vasas bibel har haft en sådan betydelse för det svenska språket att man brukar sätta en gräns mellan fornsvenskan och nysvenskan vid utgivningen av Nya testamentet år 1526. Denna text är alltså definitionsmässigt den första text som har skrivits på nysvenska.
Ny världsbild - Nicolaus Copernicus
Först presenterade han sina idéer i ett mindre arbete år 1540 och lät en av sina studenter stå som utgivare. Detta var ett försök som hade stora fördelar. Blev det uppskattat, skulle Copernicus lägga fram sitt eget arbete. Blev det angripet, kunde han tiga. Som Copernicus hade fruktat attackerades hans verk från flera håll. Men när boken Om himlakropparnas rörelser kom ut 1543, låg han på dödsbädden och kunde inte själv bemöta de många kritiska anmärkningar som riktades mot den.
Läs mer om Copernicus på SO-rummet
Läs om Copernicus på Historiesajten.se
Georg Stiernhielm, ursprungligen Göran Olofsson, född 7 augusti 1598 i Vika socken i Dalarna, död 22 april 1672 i Stockholm, var en svensk ämbetsman, språkforskare och skald. Han har kallats den svenska skaldekonstens fader.
Stiernhielms mest berömda poetiska arbete är den första dikten i Musæ Suethizantes, det på hexameter diktade Hercules, med namn och fabel lånade från de gamla grekerna.
År 1631 adlades Stiernhielm. Han var under sin ämbetsmannakarriär bland annat riksantikvarie samt från 1667 styresman för det nyinrättade Antikvitetskollegium.
Stiernhielms insatser som skald utgjorde en vändpunkt i den svenska poesin. Dittills hade större delen av den svenska diktningen varit andlig, men även Stiernhielms samtida Lars Wiwallius hade skrivit profan skönlitteratur. Den senare var influerad av de medeltida balladerna, och utvecklade folkvisan. Den svenska epokindelningen för perioden är komplicerad, då perioden renässansen till den tidiga klassicismen infaller under stormaktstiden. Stiernhielm förs ibland till renässansen, ibland till barocken. Stiernhielm kallas "den svenska skaldekonstens fader". I likhet med andra humanister på den europeiska kontinenten skrev han på såväl sitt folkspråk som på franska, latin och tyska.
Läs mer om Georg Stiernhielm på Wikipedia
Läs mer om Georg Stiernhielm på Historiesajten
Läs mer om Georg Stiernhielm på Ne.se
François Rabelais
Rabelais författarskap infaller i övergången mellan medeltiden och renässansen i Frankrike. Denna dubbelhet i tiden återspeglas i hans skrifter. Själva utgångspunkten för hans författarskap utgörs av en medeltidskrönika, och nästan på varje rad i hans skrifter påträffar man åsikter, berättelser och karaktärsdrag som har sin rot i medeltiden. Och ändå är det en annan anda som genomsyrar boken, humanismens och renässansens fria och vidsynta världsåskådning.
Liksom Ariosto och Pietro Aretino i Italien och Cervantes i Spanien betraktar han medeltidslegenderna genom ironins glasögon. Att på några rader karakterisera detta enastående fyrverkeri av kvickhet, humor och satir, som hans krönika utgör, är inte lätt. Tråden i berättelsen är den enklast möjliga och av underordnad betydelse: en godmodig jätte, Gargantua, får en son, Pantagruel, som han omsorgsfullt låter uppfostra enligt humanismens principer.
Rabelais är en portalgestalt inom den franska romankonsten med sina böcker om jätten Gargantua och dennes son Pantagruel som skrevs på det franska folkspråket. I böckerna haglar grovkorniga skämt som lutar sig mot ohämmade dryckesvanor, sexuella situationer och kroppens utsöndringar. Dessa ämnen som dessutom var uppbackade av kritik mot kyrkan gjorde att böckerna censurerades – något som dock inte förhindrade deras popularitet.
François Rabelais lär dessutom varit en skicklig läkare och hans vurm för kunskap sipprar fram i romanerna där Gargantua, Pantagruel och Panurge förfogar över otroliga kunskapsmängder. Märkbart hos Rabelais var användningen av parodin, särskilt riktade mot medeltidens riddarberättelser och teologer. Innehållet kunde utan tvekan betraktas som kätterskt och utgivaren Étienne Dolet skulle år 1546 brännas på bål för just kätteri. Det var boktryckaren som i dessa fall beslogs som ytterst ansvarig, men författaren kunde förstås också vara i farozonen och Rabelais fann det säkrast att leta efter beskyddare (bl.a. blev han livläkare till en kardinal i Rom).
Läs mer om François Rabelais på Wikipedia
Läs mer om François Rabelais på Litteraturhistorien.se
Läs mer om François Rabelais på Ne.se
Miguel de Cervantes
Den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom menar att Cervantes är den enda i den västerländska litteraturen som befinner sig på samma nivå som William Shakespeare och Dante Alighieri. Erich Auerbach menar i sin tur att Cervantes fulländade den episka litterära traditionen i Västerlandet. Don Quijote (Don Quixote med dåtida spansk stavning) är en spansk roman i två delar från 1605 och 1615, skriven av Miguel Cervantes. Dess fullständiga titel är Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha, eller i Edvard Lidforss första svenska översättning Den sinnrike junkern Don Quijote af La Mancha.
Romanen är uppkallad efter sin huvudperson, en fattig adelsman som förläser sig på ärofyllda riddarromaner och därför drar ut i världen för att upprätthålla romanernas ideal. Med huvudet förvridet av riddarromanernas höviska innehåll ser han därför inte världen för vad den är och rider iväg på sin gamla hingst Rosinante, med sin väpnare, bonden Sancho Panza på åsnan Rucio, med målet att visa prov på ridderlighet så att han kan vinna sin älskade Dulcineas (från spanska ordet för "söt") kärlek. Dulcinea är det namn Don Quijote inbillat sig att hon bär; hennes riktiga namn är Aldonza. Detta är en ordvits; ett gammalt spanskt talesätt lyder "Har vi ingen annan så tar vi väl Aldonza", vilket skämtsamt antyder att hon blir vald till hjärtas dam för att ingen annan finns att få.
Läs mer om Miguel de Cervantes på Wikipedia
Läs mer om Miguel de Cervantes på Ne.se
Läs mer om Don Quijote på Wikipedia
William Shakespeare
Se kort film om William Shakespeare 5.27
I 25-årsåldern kom han till London där han arbetade som skådespelare och skrev sina första pjäser. Han blev ganska snart en känd teaterman och kunde bygga en egen teater åt sig och sin trupp. Teatern kallades Globe Theatre och invigdes 1599. Efter 20 år i London drog William Shakespeare sig tillbaka till Stratford-upon-Avon där han dog 1616.
Att William Shakespeares pjäser har blivit så uppskattade och fortfarande spelas beror bland annat på att hans personer är så sammansatta. Den onde är inte alltigenom ond utan också en olycklig människa. Den gode kan vara självgod och den rättvise kan vara omänskligt hård.
Men att pjäserna fått så mycket uppmärksamhet beror också på att språket är så rikt, naturligt och uttrycksfullt. Många repliker ur dem har blivit kända uttryck som man använder än i dag. Några exempel från Hamlet är: ”Ur led är tiden”, ”Jag vädrar morgonluft” och ”Att vara eller inte vara, det är frågan”.
William Shakespeare skrev många pjäser och dikter som kallas sonetter. Man brukar dela in dramerna i fyra grupper: komedier, tragedier, historiska krönikespel och sagospel.
Komedier
Komedierna är roliga pjäser. De bygger ofta på förväxlingar av personer eller något annat missförstånd som klaras upp i slutet. I till exempel En midsommarnattsdröm förvandlas hantverkaren Botten vävare till en åsna som älvadrottningen Titania förälskar sig i.
Flera av komedierna har också allvarliga inslag, till exempel Köpmannen i Venedig där den grymme penningutlånaren Shylock också är en mycket olycklig människa. Två andra kända komedier är Trettondagsafton och Som ni behagar.
Tragedier
tragedierna är Hamlet, Romeo och Julia och Othello.
Hamlet utspelas i Danmark och huvudpersonen är prins Hamlet. Han är son till den avlidne kungen och får reda på att hans far blivit mördad av sin bror som är den nye kungen och har gift sig med Hamlets mor. Hamlet vill hämnas genom att döda sin farbror. Hans planer upptäcks och efter en rad missförstånd dör flera människor, även Hamlets älskade som heter Ofelia. Till slut dör även Hamlet själv.
Läs mer om Shakespeare på Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar