Romantiken, Mary Shelley

 

Romantiken

Mary Shelley

Uppgift:

1. Läs texten tillsammans två och två om författaren Mary Shelley och om Frankensteins monster. Diskutera gärna frågorna med varandra, men skicka in enskilt på Class Room.

2. Se klippet om Frankensteins monster 10.53

3. a) Vad tror du är berättelsens tema?

b) Varför tror du att Frankensteins monster känner sig utanför?

c) Vilka experiment, som utförs idag, skulle kunna jämföras med de Frankenstein gjorde?

Mary Shelley (1797-1851), hennes man Percy Shelley (1792-1822) och deras vän poeten Lord Byron (1788-1824) befann sig i ett hus vid Genevesjön. I syfte att roa varandra skrev de varsin skräckhistoria. Den enda som lyckades skriva en färdig historia var Mary Shelley när hon skrev boken Frankenstein eller den moderna Prometheus. 

Mary Shelley kallas för skräckromantikens stora kvinna. Shelleys roman Frankenstein eller den moderna Prometheus är den första i genren science fiction, som kännetecknas av oväntade och oprövade vetenskapliga experiment. Prometheus, som kommer från den grekiska mytologin, skapar den första människan, vilket kan jämföras med att Frankenstein skapade ett nytt människoliv.

Boken handlar om en ung tysk vetenskapsman vid namn Frankenstein som skapar en varelse av skelettdelar från ett slakteri. Resultatet blir ett monster, som liknar en människa. Det är inte Gud som skapat monstret, utan det är Frankenstein som skapat det människoliknande monstret. Frankenstein ser sig som ett geni, men han har lyckats skapa en varelse som ingen vill umgås med, som ingen tycker om och som inte fungerar i samhället. Monstret gömmer sig i en vedbod och tröstar sig med att läsa Den unge Werthers lidande. 

Monstret är en empatisk varelse och längtar efter kärlek och och ömhet. Han ber Frankenstein skapa en kvinna åt honom, men Frankenstein vägrar. Monstret börjar i sin frustration döda folk i sin omgivning och till slut dör både monstret och hans skapare.

Utdrag från Mary Shelleys ”Frankensteins monster”

I skjulet kunde monstret leva nära människor utan att skrämma dem. Efterhand började det fundera över sitt liv och sitt värde.

”Jag fick anledning att fundera över mig själv. Jag lärde mig, att de egenskaper dina medmänniskor mest uppskattar, var gammal och obruten härstamning kombinerad med rikedom. Endast om man besitter en av dessa egenskaper kan man bli respekterad, och utan dem anses man utom i mycket sällsynta undantagsfall som mindervärdig och slav, dömd att ödsla sina krafter till de få utvaldas fördel! Och vad var jag? Jag visste absolut ingenting om min tillkomst eller min skapare, men jag visste, att jag inte ägde några pengar, inga vänner, inget slags egendom. 

Vidare var jag utrustad med en avskyvärt ful kropp. Jag var inte ens av samma natur som människorna. Jag var rörligare än de och kunde klara mig på en torftigare diet. Jag kunde bättre uthärda värme och kyla än de och jag var mycket större. När jag såg mig omkring, varken hörde eller såg jag någon människa som liknade mig. Var jag då ett monstrum, en skamfläck på jorden, som alla människor flydde och ingen ville kännas vid?

Jag kan inte beskriva hur förtvivlad dessa tankar gjorde mig. Jag försökte förjaga dem, men förtvivlan bara ökade ju fler erfarenheter jag gjorde. Å, att jag för alltid stannat kvar i skogen och inte känt av annat än hunger, törst och kyla.

Vad kunskap är för en egendomlig sak! När man en gång fått den suger den sig fast som en igel. Jag önskade ibland att jag kunde skaka av mig alla tankar och känslor, men jag lärde mig att det bara fanns ett sätt att undkomma smärtsamma känslor, och det var döden, som jag fruktade ehuru jag ännu inte förstod vad den innebar. Jag älskade det goda och beundrade mina grannars sympatiska sätt och fina egenskaper, men jag var avstängd från umgänge med dem utom på ett sätt som jag stal mig till, när jag var osedd och okänd, och som snarare ökade än tillfredsställde min längtan att vara en av dem.”

( – – –)

”Men var fanns mina vänner och släktingar! Ingen far hade sett på mig som barn, ingen mor hade lett mot mig och smekt mig, och om de hade funnits, så var hela mitt förflutna liv nu bara en tom fläck av vilken jag ingenting kunde urskilja. Så långt tillbaka jag kunde minnas har jag varit lika stor och lång. Jag hade aldrig sett någon som liknade mig eller hade någonting gemensamt med mig. Vem var jag? Frågan inställde sig gång på gång och kunde inte besvaras.”