1900-talet, Medborgarrättsrörelsen

 

Medborgarrättsrörelsen

• Intro medborgarrättsrörelsen-ord, begrepp, viktiga personer

• Se film om Civil Rights 28 minuter

• Läs texten - gärna tillsammans två och två.

• Prata med din kompis

• Diskussion i helklass.

Frågor:

1. Hur påverkade rasismen levnadsvillkoren för de svarta medborgarna i den amerikanska södern på 1950-talet?
2. Vad innebär segregation?
3. För vad är Rosa Parks känd?
4. Hur bidrog Little Rock Nine till att göra slut på skolsegregationen?
5. Vem var Martin Luther King?
6. Kan vi se några liknande händelser i världen idag? Var och hur i så fall.

Medborgarrättsrörelse växer fram i USA

Sverigesradio.se

USA var under efterkrigstiden den fria västvärldens ledande land, både ekonomiskt och militärt, men också kulturellt och politiskt. 

USA var en stormakt som inför omvärlden tillkännagav att de stod för frihet och rätten till mänskliga rättigheter, trots att det egna amerikanska samhället präglades av rasdiskriminering, segregation och andra sociala problem. Segregation 

betyder att människor delas upp i olika grupper  som lever åtskilda. Det kan handla om hudfärg, religion eller ekonomisk status. (I Sydafrika kallades denna uppdelning för apartheid.)

Redan under 1950-talet växte en medborgarrättsrörelse fram i USA och började kämpa för de svartas och alla andra amerikaners medborgerliga rättigheter. Slaveriet i USA hade visserligen avskaffats efter inbördeskriget 1865, men de följande åren hade Högsta domstolen begränsat tillämpningen av de nya lagarna. I praktiken gjorde detta att sydstaterna kunde fortsätta diskriminera svarta.

I den amerikanska södern gällde därefter de så kallade Jim Crowlagarna. De innebar att amerikaner med afrikanskt påbrå behandlades som icke fullvärdiga medborgare. Överallt fanns skyltar med White och Colored. Svarta tilläts inte äta på samma restauranger som vita. De kunde inte gå på samma toaletter. De fick inte heller sitta var de ville på bussar. Även röstsystemet påverkades. För att få rösta var en person tvungen att genomgå ett skriftligt prov på hur landet styrdes. Många svarta klarade inte detta på grund av bristande utbildning. Ännu fler avstod från att försöka och förnedras. Konsekvensen blev att röstdeltagandet bland svarta i södern var extrem låg.

Martin Luther King

Medborgarrättsrörelsen använde fredliga demonstrationer och strejker för att påverka och få ett slut på rasdiskrimineringen. Deras mest kända ledare var pastorn Martin Luther King som 1964 fick ta emot Nobels fredspris. Medborgarrättsrörelsen engagerade både vita och svarta och genom protester ville man väcka medvetenhet om orättvisorna i sydstaterna. 

En demonstration i Washington i augusti 1963, blev särskilt betydelsefull. Där deltog närmare 250 000 människor och som avslutning höll Martin Luther King sitt berömda tal: "I have a dream", om en framtid där svarta och vita levde jämsides med lika rättigheter. En annan känd ledare var Malcolm X som till skillnad från Martin Luther King förespråkade självförsvar som en viktig del i kampen för de svartas medborgerliga rättigheter. 

SO-rummet

När John F Kennedy vann det amerikanska presidentvalet 1960 lät han införa lagar som förbjöd rasdiskriminering. Han blev därför känd som en förkämpe för mänskliga rättigheter.

När Kennedy mördades 1963 tog hans vicepresident Lyndon B Johnson över för att kunna föra Kennedys politik vidare. Johnson hade dock inte Kennedys ungdomliga utstrålning vilket ledde till att motståndet mot det pågående Vietnamkriget ökade bland ungdomsrörelsen och medborgarrättsrörelsen som därmed tog allt mer avstånd från den amerikanska regeringens politik.

Rosa Parks

Kvinnofronten.nu

Sömmerskan Rosa Parks i Montgomery i Alabama var en av de som kämpade för de svartas rättigheter. På väg hem från jobbet en kväll i december 1955 vägrade hon att flytta sig från sin plats på bussen när en vit man skulle sätta sig där. 

Hon dömdes till böter, men händelsen ledde till att andra svarta började bojkotta bussarna, vilket gjorde att stadens bussbolag förlorade intäkter. Inte långt därefter fastslog en domstol att segregerade bussar var olagliga enligt den amerikanska författningen. Detta blev en av medborgarrättsrörelsens första framgångar.

Little Rock Nine

Två år senare togs ännu ett avgörande steg. Trots att en domstol hade slagit fast att svarta elever hade laglig rätt att gå i skola tillsammans med vita förblev skolorna i den amerikanska södern segregerade. Svarta ungdomar tvingades gå i skolor som var sämre än de vitas. 

I Little Rock i Arkansas ifrågasatte, hösten 1957, nio svarta elever i 15-årsåldern den rasistiska skolsegregationen och krävde att få gå på stadens bästa skola, den helvita Little Rock Central High School. Motståndet var enormt. Varken skolledningen eller flertalet av de vita eleverna ville ha några svarta på skolan. Till och med delstatsguvernören sade nej. Han kallade in militär från Arkansas nationalgarde som blockerade entrén till skolan. Trots hot om våld vägrade ungdomarna, som nu kallades Little Rock Nine, vika sig. Till slut tvingades president Eisenhower skicka dit 1200 soldater från den amerikanska armén så att de nio eleverna skulle kunna börja skolan. 

The Guardian

Bilden till vänster visar första dagen i skolan. En av eleverna på Little Rock Central School vrålar "Go back to Africa" till den 15-åriga Elizabeth Eckford vid terminsstarten den 4 september 1957. 

Under hela läsåret tvingades sedan de svarta eleverna utstå ständiga trakasserier. En av dem fick frätande syra kastad i ögonen av en vit elev. 

Eftersom risken för våld var överhängande tvingades de ha vakter med sig överallt. Trots detta klarade de nio eleverna studierna utmärkt. Little Rock Nine bidrog till att göra slut på segregationen i skolorna. 

Medborgarrättsrörelsens framgångar

Under senare delen av 1960-talet ledde kampen mot Vietnamkriget och mot rasism till allt större demonstrationer och sammanstötningar mellan aktivister och polis. Samtidigt hårdnade rasmotsättningarna i USA. Malcolm X mördades 1965 och Martin Luther King 1968.

Medborgarrättsrörelsens kamp gav till slut utdelning. I mitten av 1960-talet godkände den amerikanska kongressen nya lagar som förbjöd "rasåtskillnad" och diskriminering. Hädanefter skulle inte segregation tillåtas i varuhusens provrum, på lunchrestauranger eller offentliga toaletter. Samtidigt förbjöds diskriminering på hotell, restauranger och i affärer. Även rösträttslagarna skärptes. Men rasismen försvann inte. Fördomarna fortsatte att påverka det amerikanska samhället och de svartas levnadsvillkor.