1900-talet, Kapprustning och rymdkapplöpning

 

Kapprustning och rymdkapplöpning

Den moderna rymdforskningen tog fart under kalla kriget då de båda supermakterna USA och
Sovjetunionen försökte få ett teknologiskt övertag över den andra.

1957 överraskade Sovjetunionen världen med att skicka upp den första satelliten (Sputnik 1) i en bana runt jorden. Och 1961 sände de upp den första människan (Jurij Gagarin) i rymden.

USA satsade därefter stort på att komma ikapp. Rymdkapplöpningen mellan de båda supermakterna hade börjat.

Rymdkapplöpningen vanns till sist av USA som bland annat landade en bemannad rymdfarkost på månen 1969.

Gör så här:

• Se filmen om månlandningen 1969 4.48
• Läs texten nedan tillsammans två och två
• Svara enskilt på frågorna

Frågor:

1. Sovjet ledde länge rymdkapplöpningen. Med vad?
2. Vad blev amerikanarnas motdrag i rymdkapplöpningen?
3. Vad menas med att världen hamnat i terrorbalans?
4. Varför gick Sovjet in i Afghanistan?
5. Varför tävlade USA och Sovjet om rymden?

Kampen om rymden

Människan har alltid haft teorier om rymden och dess uppbyggnad. Under 50-talet tävlade gamla Sovjetunionen och USA om herraväldet i rymden. Det gällde att vara först med rymdresor, landa på månen. En konsekvens av rymdforskningen är att många uppfinningar inom rymdindustrin har kommit vanliga konsumenter tillgodo, t ex Gore-Tex material.   

USA var länge ensamt om atombomben. Efter stora ekonomiska ansträngningar var Sovjet dock ikapp 1949. Tre år senare blev USA först med att tillverka en vätebomb. Den hade mycket större sprängkraft än atombomben. Men snart hade också Sovjet fått fram en vätebomb. 

Båda sidor satsade stora summor pengar på militär forskning. Det gällde till varje pris att få övertaget i kapprustningen och i stort sett var alla medel tillåtna. I USA greps ett antal personer för spioneri åt Sovjet och en del av dem avrättades. Längre fram sköts ett amerikanskt spionplan ned över Sovjet.

Sputnik slog världen med häpnad

SO-rummet

Om kvällarna i oktober 1957 stirrade många människor runt om i världen upp mot himlen. Någonstans där uppe snurrade den sovjetiska Sputnik 1 kring jorden. Det var den första konstgjorda satelliten -ett klot med 58 centimeters diameter och en vikt på 84 kilo. 

Amerikanarna var chockerade. Sovjet hade tagit ledningen i utforskandet av rymden, men värre var att de nya raketerna inte bara kunde placera ut satelliter utan också kunde bära med sig kärnvapen. Nu kunde Sovjet beskjuta amerikanskt område från vilken plats på jorden som helst. Inom tre månader placerade USA därför ut kärnvapen i nästan alla NATO-länder.

"Sputnikchocken"ledde också till att undervisningen i de amerikanska skolorna förändrades. Om de sovjetiska skolorna kunde utbilda ingenjörer som kunde bygga rymdfarkoster måste också den amerikanska undervisningen förbättras.

USA skyndade på rymdprogrammet

Tyskland hade i slutet av andra världskriget anfallit Storbritannien med så kallade V2-raketer. Efter kriget fördes de tyska raketexperterna som en slags krigsfångar till USA. Med deras hjälp påskyndades det amerikanska rymdprogrammet. I början av 1958 lyckades man placera Explorer 1 i en bana runt jorden. Både USA och Sovjet hade nu långskjutande raketer och kärnvapen.

Ubåtar och terrorbalans

De båda länderna riktade snart in sina raketer mot varandras storstäder. De utrustade också sina ubåtar med kärnvapen. Gömda djupt nere i havet skulle de ständigt vara beredda att gå till attack. Eftersom det var svårt att hitta fiendens ubåtar var det extra farligt att starta ett kärnvapenkrig. Ingen kunde vara säker på att vinna även om man slog till först. Därför var det bäst att låta bli. Världen hade hamnat i en terrorbalans. Men misstänksamheten var stor mellan länderna och det fanns hela tiden en risk att någon skulle starta ett kärnvapenkrig av misstag. Människorna i många länder var rädda men de flesta försökte tränga undan hoten och leva som vanligt.

Den första människan i rymden

Sovjet ökade snart sitt försprång i rymdkapplöpningen. År 1959 lyckades man nå månen med en obemannad raket, och 1961 blev Jurij Gagarin den första människan i rymden. Farkosten Vostok 1 förde Gagarin ett varv runt jorden och 1963 reste kosmonauten ("astronaut" på amerikanska) Valentina Teresjkova ut i rymden som den första kvinnan. 

Månen och rymden

Apollo 11:s besättning: Neil Armstrong, Michael Collins och Edwin Aldrin.

Det amerikanska månprogrammet, det så kallade Apolloprojektet, startade 1961. Den amerikanske presidenten Kennedy hade lovat att USA skulle landsätta en person på månen innan decenniets slut. Det blev en kapplöpning med tiden. 

Den 21 juli 1969 tar Neil Armstrong det historiska steget och sätter sin fot på månens yta. Hela världen håller andan. Rymdfarkosten Apollo 11 hade efter fem dagars resa nått sitt mål och astronauten Neil Armstrong var först ut att promenera på månen. Med en röst som låter långt borta säger han: "Detta är ett litet steg för en människa men ett jättesprång för mänskligheten." Den politiska bakgrunden till månlandningen var det "Kalla Kriget" mellan USA och Sovjetunionen. Länderna tävlade om att visa att man var den ledande supermakten.

svd.se

Efter fyra dygn, gick Neil Armstrong och Edwin Aldrin in i månlandaren Eagle. Då denna nått månytan i det område som heter Stillhetens hav sände Armstrong sitt första meddelande från månen till basen i Houston, Texas: ”Houston, Tranquillity Base here. The Eagle has landed.”

Apollo 11 följdes av ytterligare sex färder till månen. Men när den största upphetsningen hade gått över ville politikerna inte längre betala för de dyra resorna. Månfärderna upphörde och istället valde man, liksom Sovjet, att satsa på rymdstationer, stora plattformar som svävar i en bana runt jorden där flera astronauter kan vistas samtidigt under lång tid. 

Åren 1970-1985

Kalla kriget började långsamt avta och ett tydligt exempel var när USA och Sovjet 1975 började samarbeta kring ett gemensamt rymdprojekt kallat Apollo_Soyuz. De började också diskutera nedrustning, vilket skulle leda till färre antal vapen på bägge sidor.

Sovjet i Afghanistan

Men spänningarna ökade igen 1979 när Sovjet ockuperade Afghanistan. Sovjet ville understödja en kommunistvänlig regering i landet och blev kvar i många år. USA visade tydligt sitt missnöje och avbröt därför de nedrustningsförhandlingar som pågick. Landet bojkottade också de olympiska sommarspelen i Moskva 1980. En del historiker talar därför om "det andra kalla kriget" åren 1979-1985. 

Trots militär överlägsenhet förmådde inte Sovjet besegra motståndet i Afghanistan. Terrängen passade nämligen utmärkt för gerillakrigföring. Det innebar att afghanerna upprepade gånger anföll med mindre styrkor och sedan drog sig tillbaka. 

Under de tio år som Sovjet befanns sig i Afghanistan beräknas 1,5 miljoner afghaner ha dött och ungefär 90 procent av förlusterna var civila. Många människor flydde också till grannländerna Iran eller Pakistan. Närmare 15 000 sovjetiska soldater beräknas ha mist livet.