Upplysningen (1650-1800)
Många bland 1700-talets författare och debattörer kallade sig själva ”upplysta” och såg sin egen krets som upplyst. Det ljus man menade sig sprida var förnuftets ljus. Mörkret som skulle skingras bestod av fördomar, vidskepelse och en okritisk tro på falska auktoriteter. Den här rörelsen, upplysningen, kännetecknades av sin starka tro på det mänskliga förnuftets förmåga.
De upplysta var också övertygade om att människan är i grunden god, och de hyste en optimistisk tro på möjligheten att skapa en bättre värld. Omkring sig såg de upplysta många exempel på samhälleliga orättvisor och religiöst förtryck – missförhållanden att rätta till.
Upplysningens idéer har sina rötter i Storbritannien, men de utvecklas i sin radikalaste form i Frankrike. Där fanns mäktiga motståndare: en enväldig kungamakt, en mäktig adel som slog vakt om sina privilegier, en kraftfull katolsk kyrka. I 1700-talets London fanns omkring 2 000 kaféer, coffee houses, där man kunde mötas för fria diskussioner – och naturligtvis för vanlig sällskaplig samvaro. Men också i Paris fanns möjligheter att diskutera och debattera, på klubbar, frimurarloger och i synnerhet privata salonger. Ofta samlades tidens intellektuella i privathem (salonger), inbjudna av förmögna och begåvade damer.
Paris salonger var viktiga centra för spridningen av upplysningens idéer. Men framför allt fick tidskrifterna och tidningarna en betydelse och popularitet som aldrig förr. Så många som 33 000 tidningsexemplar såldes i England varje dag, och de lästes förstås av mångdubbelt fler. De franska författarna, ofta kallade "les philosophes", diskuterades över hela Europa, men även i Amerika. Voltaires böcker såldes i 1,5 miljon exemplar på sju år, och Rousseaus roman La nouvelle Héloïse utkom i 70 upplagor före år 1800.
Voltaire föddes som François-Marie Arouet i Paris. Hans författarkarriär skulle göra honom både berömd och fruktad. Voltaire var en av upplysningstidens viktigaste kritiker av kyrkan.
Voltaire var en stor förkämpe för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter och kämpade mot katolska kyrkans maktövergrepp. Han blev upprörd över orättvisa domar och ville hjälpa människor som led.
Voltaire kämpade för tolerans och förnuft och bekämpade maktmissbruk, okunnighet och vidskepelse. Särskilt kyrkan angrep han hårt och han uppmanade att: "Krossa den skändliga".
Voltaire intar en plats i litteraturhistorien bland annat på grund av romanen Candide. Voltaire ansåg att människorna skulle använda sitt eget förnuft och inte bara göra det som makten sa åt dem att göra.
I Candide eller optimismen” (1759) kritiserade författaren idén om att vi lever i den bästa av världar, en uppfattning som i romanen representeras av Candides lärare Pangloss. I Candide kritiserar Voltaire överheten och maktstrukturerna i samhället, samt den religiösa fanatismen, slaveriet och krig. Upplysningsandan visas också med att Candide lär sig av sina egna erfarenheter (empirism) och tror inte bara på det någon har sagt till honom.
Läs mer om Voltaire på Wikipedia eller Historiesajten
Denis Diderot (1713-1784)
Diderot, var en fransk författare och upplysningsfilosof. Han var redaktör för den stora franska Encyklopedin. Universitet Paris Diderot är senare namngivet efter honom. Diderot är en av 1700-talets mest framstående författare. Hans plats är vid sidan av Voltaire och Rousseau. Liksom dessa var han mycket influerad av engelsk kultur och bidrog i stor utsträckning till att sprida engelska idéer i Frankrike.Diderot engagerade de flesta stora franska upplysningsmän som medarbetare och författade själv en mängd artiklar. Av hänsyn till censuren tvingades Diderot smyga in kritik av kyrka och statsmakt i smärre, mindre uppseendeväckande artiklar.
Läs mer om Diderot på Wikipedia eller Historiesajten
Charles-Louis de Secondat Montesquieu, Baron de La Brède et de Montesquieu eller bara Montesquieu var en fransk friherre, politiker, författare, jurist, statsvetare och politisk filosof. Montesquieu är framför allt känd för att ha utvecklat maktdelningsprincipen och som representant för upplysningstidens tänkande.
Läs mer om Montesquieu på Wikipedia
Jean-Jacques Rousseau (1712-178)
Jean-Jacques Rousseau, var en schweizisk-fransk författare, upplysningsfilosof och självlärd kompositör. Han fick stor betydelse inom politik, pedagogik och litteratur. År 1761 publicerade han den mycket uppskattade romantiska romanen Julie, eller Den nya Heloïse.År 1762 publicerade han två viktiga böcker, först Om samhällsfördraget och sedan Émile eller om uppfostran. Båda böckerna kritiserade religionen hårt och förbjöds därför både i Frankrike och Genève. Rousseau var således tvungen att fly landet.
I Paris träffade Rosseau Thérèse Levasseur, en sömmerska som han sedan påstått burit fem av hans barn. Dessa skickades dock direkt efter sin födsel till ett sjukhus för hittebarn där de förmodligen dog. Dessa händelser kom att bli mycket genanta för Rousseau när han väl blev känd som uppfostringsteoretiker och pedagog. De användes ofta av hans meningsmotståndare (bland annat Voltaire) i attacker mot honom och hans läror.
Läs mer om Rousseau på Wikipedia eller Historiesajten
John Locke (1632-1704)
John Locke var en engelsk filosof och politisk tänkare. Han har haft stor betydelse för empirismen inom filosofi och för liberalismen inom politiken. Han inspirerade även till USA:s självständighetsdeklarationoch konstitution samt andra västerländska demokratiers politiska system. Locke ansåg, likt Aristoteles, att människan föds som ett oskrivet blad (tabula rasa) och att all kunskap kommer från erfarenhet.
Lockes skrifter har utövat stort historiskt inflytande. Många av upplysningstidens viktigaste tankeriktningar inom filosofi, politik och pedagogik kan föras tillbaka till honom. Om vi vid studium av hans skrifter ser bristande djup i undersökningarna, kan detta bero på att så mycket av hans åsikter redan upptagits i vår tids allmänna bildade föreställningssätt och därför förefaller oss självklart.
Det kan också bero på att hans efterföljare, som till exempel Hume och Kant inom kunskapsteorin, Mill och Alexander Bain inom psykologin, de engelska "fritänkarna" och de tyska rationalisterna inom teologin, Montesquieu inom politiken och Rousseau inom pedagogiken, kunnat föra arbetet långt vidare, just tack vare den goda grund som Locke lade.
Läs mer om John Locke på Wikipedia
Robinson Crusoe blev den absolut mest kända av Defoes böcker. Inspiration till boken fick han av skotten Alexander Selkirks äventyr. Selkirk hade efter ett bråk med sin kapten ”frivilligt” blivit ilandsatt på en obebodd ö 500 km utanför Chiles kust och det dröjde fem år, innan han blev räddad. Han levde på sin uppfinningsrikedom och att han mediterade och läste Bibeln.
Defoe skrev under den så kallade upplysningstiden, vilket också präglat boken. Trots att det gått 300 år sedan Robinson Crusoe publicerades, är boken fortfarande populär och hör till de levande klassiker som ständigt når nya generationer läsare. Efter Bibeln är Daniel Defoes roman den mest spridda boken i världen.
Läs mer om Daniel Defoe på Historiesajten , Wikipedia eller Svenskayle
Jonathan Swift (1667-1745)
Jonathan Swift, var en irländsk-brittisk kyrkoman, författare och satiriker. Han brukar betraktas som en av världslitteraturens största satiriker. Vid 59 års ålder (1726) gav Swift ut Gullivers resor , vilken är hans mest berömda verk. Gullivers resor blev en berömd barnbok fast själv sa han att den inte var tänkt som en barnbok utan bokens syfte var '"att reta snarare än att roa". Boken är en allegori, den har en djupare mening och kan tolkas på flera sätt. Jonathan Swift gjorde som många andra författare på den tiden, maskerade sin samhällskritik så att inte de som hade makten skulle kunna straffa en.År 1729 gav han ut sin satiriska artikel "A modest proposal" (Ett anspråkslöst förslag) som gjorde att han fick hård kritik. Där lägger han i saklig ton fram att:
Läs mer om Jonathan Swift på Historiesajten eller Wikipedia
Upplysningen i Sverige
I Sverige fick upplysningens ideér tidigt ett starkt fäste. Anledningen till det var att vi vid den här tiden hade flera kända vetenskapsmän som hade många kontakter ute i Europa.Läs mer om Linné på Wikipedia Läs mer om Gustav III på Historiesajten
Olof von Dalin (1708-1763)
Olof von Dalin född i Vinbergs församlings prästgård i Halland, död 12 augusti 1763 på Drottningholms slott, var en svensk skald, prosaskriftställare och hävdatecknare.Med Then Swänska Argus gjorde han flera pionjärinsatser: litteraturhistoriskt, presshistoriskt som vår förste journalist och språkhistoriskt som banbrytare för den moderna, yngre nysvenskan. Dalin levde länge vidare som prosaist med Argus och verk som Sagan om Hästen 1740. Åren 1739 -1740 var han utomlands, mest i Paris, där han av greve Carl Gustaf Tessin presenterades som 'ett vittert snille af första rangen'. Väl hemma igen fortsatte Olof med sin författarverksamhet och sina arkivforskningar och 1744 fick han i uppdrag av ständerna att skriva en svensk rikshistoria.
Efter hemkomsten sommaren 1740 fortsatte Dalin att författa. Det märks att han tagit intryck av den samtida franska poesien, av Voltaires diktning och av den eleganta världens poésies fugitives, framför allt den politiskt satiriska visdikten. Bland dem märks den politiskt historiska Sagan om hästen, som skildrar Sveriges öden sedan Kalmarunionens dagar. Sverige framställs under bilden av en häst, den stackars Grålle, vars olika ryttare betecknar de svenska kungarna. Sagan, som är påverkad av Jonathan Swifts A Tale of a Tub, blev föregångare till en mängd liknande politiska prosadikter.
År 1750 anställdes han som lärare åt kronprins Gustav (III) och samma år adlades han med namnet von Dalin. 1753 blev han kansliråd och samma år sekreterare i drottning Lovisa Ulrikas inrättade Vitterhetsakademien och två år senare blev han rikshistoriegraf. Under den här tiden följde han med kungafamiljen på deras resor till de olika slotten, där han roade familjen med sina verser. Dalin har en stor betydelse för Sveriges litteraturhistoria och ses som en stor kulturpersonlighet under upplysningstiden.
Läs mer om Olof von Dalin på Wikipedia eller Historiesajten
Anna Maria Lenngren (1754-1817)
Anna Maria Lenngren var dotter till en professor och fick trots att hon var kvinna studera både latinsk och fransk litteratur. Lenngren skrev poesi och 1775 publicerades dikten The Conseillen, som anses vara den första publicerade dikten av betydelse.Anna Maria Lenngren gifte sig 1780 med Carl Peter Lenngren. Då slutade hon som författare, åtminstone offentligt, men fick ca 50 olika dikter publicerade anonymt i Stockholms Posten under 1780-talet. År 1795 köpte hennes man Stockholms Posten och hon publicerades då oftare, fortfarande anonymt. Anna Maria Lenngren skrev allra helst satir riktad mot den högfärdiga adeln och mot dem som fjäskade för adeln.
Lenngren arbetade även med att översätta andras verk, som operor och dramatik. Efter hennes död gav hennes man ut hennes dikter i en bok med namnet Skaldeförsök. Trots att hon hade publicerat sina dikter anonymt var hon känd i litterära kretsar. Svenska Akademien övervägde till och med om de kunde välja in henne, vilket måste varit väldigt stort, med tanke på att den första kvinnan som kom med i Akademien var Selma Lagerlöf, nästan 100 år efter Lenngrens död.
En av Anna Maria Lenngrens mest kända dikter är Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon. I den får den fiktiva dottern råd om vuxenlivet och hur man kan förhålla sig till livet som hemmafru. Den är inte tydligt kritisk, men läses för det mesta som satir och har genom det ofta tolkats som en feministisk dikt som kritiserar de begränsade möjligheter en kvinna hade.
Läs dikten här: Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon
Läs mer om Anna Maria Lenngren på Wikipedia eller Historiesajten
Carl Michael Bellman (1740-1795)
Carl Michael Bellman föddes i Daurerska Malmgården på Söder i Stockholm i februari 1740 i en släkt med högre medelklasställning. Han hade tyska rötter på sin fars sida genom sin farfars far som kom från de svenska provinserna i nuvarande Tyskland. Hans farfar var professor i Uppsala, hans far statstjänsteman i Stockholm.Bellman var äldst i en syskonskara av fjorton barn men det var endast sju av dem som nådde vuxen ålder. Bellman hade privatlärare och var en mycket flitig och läraktig elev. Han lärde sig flera språk, historia och fick en högre allmänbildning.
Bellman kunde också sin bibel, men avskydde matematik. 1700-talet i Sverige kallas upplysningens tid. Man kallar också vissa delar av 1700-talet för ”frihetstid” och ”gustaviansk tid”. Det senare efter kung Gustaf III som regerade under andra halvan av 1700-talet. En tid av förnuft och känsla.
Bellman var i första hand trubadur men har gått till historien för sin uppsättning visor, kallade epistlar, som samlats i verket Fredmans epistlar. En av Bellmans mest populära visor är Fjäril’n vingad syns på Haga som ingick i Fredmans epistlar. Det sägs att Bellman under hela sitt liv led av ekonomiska bekymmer, och många såg honom som en alkoholiserad krogpoet. Detta trots att han hade en nära relation med den dåvarande svenske kungen Gustav III.
Våra senare vissångare, som Evert Taube, Fred Åkerström och Cornelis Vreeswiijk har anammat Bellmans verk och fört dessa vidare genom historien. Bellmans visor finns översatta till mer än 20 olika språk. Kända verk av Bellman är bland annat Fredmans sånger och Fredmans epistlar. Visor som vi känner väl till är ”Fjäriln vingad syns på Haga”, ”Så lunka vi så småningom” och "Gubben Noak”. Kända karaktärer i Bellmans sånger är bland andra urmakaren Fredman, musikern Movitz och den prostituerade Ulla Winblad.
Lyssna på Fjäril´n vingad syns på Haga Så lunka vi så småningom Gubben Noak
Lyssna på Imperiet Märk hur vår skugga
Läs mer om Carl Michael Bellman på Wikipedia eller Historiesajten
Upplysningsförfattare som vi läst eller hört om
- Voltaire - Candide. Kritisk mot kyrkan
- Diderot - uppslagsverk, Encyklopedien
- Montesquieu - maktdelningsprincipen
- Jean-Jacques Rousseau - Émile, barnuppfostran
- John Locke - “tabula rasa” inspirerade USA:s "The Declaration of independence"
- Daniel Defoe - Robinson Crusoe
- Jonathan Swift - Gullivers resor, "Ett anspråkslöst förslag", satir
- Olof von Dalin - Sagan om hästen
- Anna Maria Lenngren - "Till min kära dotter, om jag hade någon"
- Carl Michael Bellman - Fredmans Epistlar och Fredmans sånger
Litteraturhistoriska epoker du läst om hittills:
- Antiken (700f.Kr.-500 e.Kr.)
- Medeltiden (500-1300)
- Renässansen (1300-1650)
- Upplysningen (1650-1800)