Litteraturhistoria Realismen, naturalismen

 

Realismen

Denna period inom litteraturen varar mellan ca 1830 och 1910.

Realismen betecknas av en strävan efter att skildra omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett objektivt och vetenskapligt perspektiv.

Realismen uppkom som en direkt reaktion mot romantiken och dess fantasi och naturmystik. Verklighet och fokus på fakta ligger alltså till grund för realismen (liksom det gjort under Upplysningen). Författarna och konstnärerna sökte sig till miljöer där vanliga människor vistades.

En annan orsak till att realismen uppkom var att det skedde en hastig samhällsutveckling, där en stor del av befolkningen flyttade in till storstäderna i samband med att jordbruket omvandlades och industrier växte fram. Med urbaniseringen och det nya arbetslivet kom också nya problem i den stora staden. Fattigdom hade alltid funnits men i staden blev människor även mer anonyma och utsatta.

I fabrikerna rådde mycket dåliga arbetsvillkor och de långa arbetstiderna styrde människors liv. Extrem fattigdom och barnarbete var vanligt. Det var ofta denna verklighet som de realistiska författarna skrev om, den vanliga människans problem

Det blev vanligt att man riktade kritik mot samhället och att man skildrade samhället exakt som man såg det, utan att få det att låta bättre på något sätt. Realistisk litteratur fokuserar på vanliga personer istället för att som romantisk litteratur handla om ädla hjältar och fantasifulla sagomiljöer. Läskunnigheten ökade i samhället och därmed fick författare även möjlighet att skriva för vanliga människor.

Typiska drag hos realismens litteratur

• En reaktion mot Romantiken. ”Industri, vetenskap och framtidstro, samt problemen detta medför”.
• Författarna ville skildra verkligheten som den var: exakt återgivna detaljer.
• Konkretion (talgoxe i stället för fågel).
• Läsning av skönlitteratur blev ett folknöje.
• Debatterar aktuella samhällsfrågor.
• Skrev om vanliga människor och miljöer, vardagens problem.
• Skildrar städernas baksidor: fattigdom och tristess.

Realismen 18 min

Realism och naturalism 5.30

Naturalismen var en litterär rörelse under 1800-talets senare halva, och kan beskrivas som en radikal form av realism inom litteraturen, som påverkad av tidens naturvetenskapliga strömningar tog fram manifest för hur litteratur skulle skrivas. /Wikipedia

Honoré de Balzac

Honoré de Balzac  (1799–1850) var en fransk författare och en av realismens förgrundsgestalter. Han hade ett skarpt sinne för detaljer och var en enastående betraktare av mänskligt beteende. Många av hans verk präglas av den krassa insikten om att det mesta i människors relationer handlar om pengar. 

Med sin realistiska stil och noggrant återgivna miljöbeskrivningar var han före sin tid och många stora författare kom att inspireras av honom, däribland Émile Zola och August Strindberg. Balzacs största epos utgörs av Den mänskliga komedin så benämnd efter Dante Alighieris La divina commedia  Den gudomliga komedin (1308–1321). Mest känd, och ofta sedd som flaggskeppet i denna produktion, är nog Pappa Goriot från 1835.

Charles Dickens 

historiesajten.se

Charles Dickens (1812-1870) var en brittisk författare som blev känd för sina humoristiska skildringar och sitt sociala patos. Dickens blev otroligt populär och respekterad redan under sin livstid. Charles Dickens föddes i Portsmouth men levde större delen av sitt liv i London. 

Flera av hans mest kända böcker handlar om pojkar som måste kämpa med stora svårigheter som barn, men som det går bra för till slut exempelvis Oliver Twist och David Copperfield. Dickens skrev för en stor publik och blev mycket populär. Många av hans böcker går bra att läsa även i dag. 

Dickens romaner var bland annat samhällskritiska. Han var en skarp kritiker av fattigdomen och de sociala orättvisor som fanns i det viktorianska samhället.Vid flera tillfällen uttalade han skarp kritik mot de sociala myndigheterna för den behandling som fattiga barn utsattes för. Han lyckades få igenom en del förändringar i London när det gällde barnhemmen. Wikipedia

Émile Zola 

Émile Zola (1840-1902) var en fransk författare och dramatiker. Han är bland annat känd för
att ha bidragit, med romaner och andra verk, till den litterära strömningen naturalismen.

Émile Zola började som efterromantisk poet, blev naturalismens centralgestalt och spelade en avgörande roll i Dreyfusaffären, bl.a. genom sin artikel ”J’accuse” (”Jag anklagar”) 1898 där han tog parti för den judiske officer som av det franska etablissemanget falskeligen anklagats för högförräderi.

Zola slog igenom med romanen Thérèse Raquin som är en naturalistisk skildring av bland annat begär, passion, otrohet, mord, kärlek och hat. Romanen Thérèse Raquin handlar om den unga kvinna, Thérèse, som tas om hand av madame Raquin.

August Strindberg

August Strindberg (1849-1912) är en av Sveriges mest berömda författare och dramatiker. Han var en allkonstnär som tog sig an journalistik, romaner, teater, konst, naturvetenskap och alkemi (guldtillverkning). Men han kan också i hög grad ses som en politisk gestalt vars åsikter och agerande påverkade - och i viss mån fortfarande påverkar - samhällsliv och kulturdebatt.

Strindberg gick till storms mot privilegiesamhället och hyckleriet kring överhet och kyrka. I romanen Röda rummet (1879) och satiren Det nya riket (1882) gisslas åtskilliga företeelser: tröga ämbetsverk, en titelsjuk adel, korrumperade journalister, inskränkta lantmän och fjäsket vid Oscar II:s jubelfester.

Anne Charlotte Leffler

Anne Charlotte Leffler (1849-1892) var en svensk dramatiker och författarinna som skrev under 
pseudonymerna Carlot, Valfrid Ek och Alrun Leifson. I sin samtid var hon också känd som Anne Charlotte Edgren. 

I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige med dramer som Elfvan (1880), Sanna kvinnor (1883) och En räddande engel (1883), och räknades till de största svenska författarna.Vid 1880-talets början tog Leffler intryck av Émile Zolas naturalistiska tankar om litteraturen. Av honom inspirerades hon att skriva dramatik som byggde på "sanna analyser av den mänskliga naturen". 

Carl Jonas Love Almqvist 

Carl Jonas Love Almqvist var en mångsidig författare som skrev bland annat lyriska och dramatiska dikter, romaner, sagor, noveller, moraliska, politiska och pedagogiska avhandlingar, historieforskning och läroböcker. År 1839 gav han ut 'Det går an', där han ansågs angripa äktenskapets helgd eftersom han försvarade fri kärlek mellan ogifta. Binogifilm om Almqvist 5 min

Fredrika Bremer 

Fredrika Bremer anses vara den som introducerade den realistiska romanen i Sverige och hon ses som en pionjär för den svenska kvinnorörelsen. I sina romaner belyser hon den borgerliga kvinnans ofrihet och instängdhet i hemmet och i "Hertha" propagerar hon för kvinnors rätt till myndighet. 

Fredrika växte upp i ett borgerligt hem och upplevde tidigt kontrasten mellan mannens möjligheter och kvinnans instängdhet. För att finansiera sin sociala hjälpverksamhet skrev hon reportage och gav även ut berättelser, och därmed inleddes hennes framgångsrika karriär. 

Religion, Judendomen

 

Judendom grundkurs

Användbara begrepp

"Det utvalda folket", "De tolv stammarna", förbund, Abraham, Isak, Jakob, Moses, exodus, Förintelsen, sabbat, pesach, chanukka,  purim, Bat Mitzva, Bar Mitzva, synagoga, kippa, ortodox, liberal, konservativ, reform, omskärelse, kosher, förintelsen, menora, rabbin, Talmud, Tora

Judendomen  - den minsta och den äldsta av världsreligionerna

Judendomen är en av världens äldsta religioner. Det finns sammanlagt ca 16 miljoner judar i världen. Större judiska grupper finns i USA och i Ryssland. Enbart i USA finns det nästan dubbelt så många judar som i Israel. I staden New York bor det ca 2-3 miljoner judar. I Israel finns det knappt 6 miljoner judar. Ur judendomen har religionerna kristendomen och islam bildats.

Abraham

Tidsmässigt hittar vi  Abraham för 4000 år sedan i Mesopotamien (nuvarande Irak). I skrifterna berättas det om en man som hette Abraham. Gud uppenbarade sig för Abraham och utsåg honom och hans efterkommande till sitt utvalda folk. Gud sade till Abraham att han och hans familj skulle bege sig till Kanaans land (nuvarande Israel eller Palestina). Gud slöt ett förbund (överenskommelse) med Abraham. Förbundet innebar att Gud skulle skydda judarna, som hade blivit utvalda att sprida budskapet om Gud i hela världen.

Överenskommelsen innebar också att judarna skulle följa Guds lag. Abraham och hans ättlingar gav upphov till Israels tolv stammar. Det är från denna överenskommelse (förbund) som traditionen med omskärelse kommer, liksom den frisyr som är vanlig bland ortodoxa judar.

Mose

Judendomens egentlige grundare hette Mose. Ibland markerar judarna det genom att man ibland kallar sig för mosaiska trosbekännare i stället för judar.  Mose levde på 1500-talet f.Kr. Som vuxen fick han i uppdrag att leda sitt folk ur Egypten, där de levde i slaveri. Generationer efter Abraham hade slutat att tro på Gud, därför hamnade de bland annat i slaveri i Egypten.Under ökenvandringen mötte han Gud på berget Sinai. På berget Sinai slöt Gud ett nytt förbund med judarna. Där fick han ta emot en lag av Gud. Dess kärna var det som kallas tio Guds bud. Fortfarande har de flesta av jordens kulturer sin grund i dessa budord. Det nya förbundet innebar att judarna skulle följa de regler Mose fick av Gud, och i gengäld skulle Gud beskydda dem.

Den judiska tron

Judarna tror på en enda Gud. De uppfattar Gud som personlig, men inte i den betydelsen att han skulle se ut som en människa. Gud är en ande, anser judarna. Han är god och kräver av människorna att de också ska vara goda.

Människan är enligt judendomen skapad till Guds avbild och de som följer Guds bud kommer att belönas för detta. De som är onda kommer att straffas. Judarna anser inte att Jesus var Messias. De väntar fortfarande på en Messias(en stor ledare) som i framtiden kommer att förena alla folk under Guds herravälde och som ska bringa evig fred.

Religionen fokuserar inte så mycket på livet efter detta, utan det gäller att leva ett gott liv präglat av goda handlingar.

Vem är jude?

Vilka är egentligen judar? Denna fråga har vållat många debatter. En modernare definition säger att den person som bekänner sig till den judiska religionen är en jude. Enligt ortodox uppfattning (mer traditionell) ska var och en som har en judisk mor räknas som jude, även om den personen inte själv är religiös.

De heliga skrifterna

Den judiska Bibeln innehåller de fem Moseböckerna, som bland annat beskriver Mose liv och verk. Den kallas Tora och det är här grunden för det judiska livet i helg och vardag finns nedtecknad. I Toran finns 613 bud och förbud. Genom att följa dem blir man Guds medhjälpare i hans strävanden att göra världen god.

En annan viktig skrift är Talmud. Det är en samling av böcker som tolkar levnadsreglerna i Tora. Den omfattar mer än sex tusen sidor och där finns det hundratals regler om hur ett judiskt liv ska levas i stort och smått.

I Talmud finns massor av tolkningar av hur man bör leva sitt liv. Det är t.ex. förbjudet att göra upp eld under sabbaten eller att koka mat. Inte heller får man rosta bröd, för då bryter man mot eldförbudet. Man får inte skriva något, inte ens en namnunderskrift. Talmud säger att man bara får skriva två bokstäver på sabbaten.

Judisk mat

Judarna följer gamla testamentets bestämmelser angående mat. Gamla testamentet tillåter alla vegetariska livsmedel för människan, men man får inte äta vilket kött som helst.

Reglerna är mycket klara. De ska vara idisslare och ha delade klövar. Därmed får man inte äta gris, eftersom de inte är idisslare.  Djur ska slaktas på ett visst sätt om rättrogna judar ska äta köttet. Djuren får inte var bedövade då de slaktas.

Vid slakten ska en speciellt utbildad person göra ett skarpt snitt över djurets strupe. Blodet får därefter rinna av djuret som dör mycket snabbt. Denna metod som kallas skäktning är förbjuden i Sverige. Det innebär att en rättrogen jude i Sverige måste köpa skäktat kött från utlandet.  Innan köttet tillreds ska det läggas i saltvatten för att fullständigt befrias från blod. Blodet anses synonymt med själen eller livet. Kött som fortfarande innehåller blod anses inte vara rent kött eftersom djuret då inte betraktas som ett dött djur. Tillåten mat kallas för kosher och förbjuden mat för treiff.

Kött och mjölkprodukter får inte blandas. Man ska ha respekt för allt liv och man ser det inte som respektfullt att exempelvis servera kalvkött med en sås gjord på den mjölk som skulle ha varit kalvens mat. Det gör också att en vanlig cheeseburgare inte ses som kosher.

Synagogan

Synagogan är en judisk samlingslokal där man håller gudstjänst, studerar och träffar bekanta. Det viktigaste i synagogan är arken som är skåpet där Torarullarna förvaras. Det står mot den vägg som vetter mot Jerusalem. Innan männen går in i en synagoga måste de ta på sig små mössor som kallas kippa. Vid gudstjänst i synagogan hålls män och kvinnor åtskilda.

Tre olika former av judendom

Judarna kan indelas i tre olika grupper. De ortodoxa (renläriga) håller fast vid judiska traditioner och vill inte veta av några förändringar. De följer alla Torans regler. Man känner igen männen på deras svarta hattar, korkskruvslockar, bönemantlar och bönekapslar. En bönekapsel är en liten dosa med bibelcitat i, som de fäster på armen och pannan med läderemmar. De ortodoxa följer alla sabbatsregler och äter endast koschermat.

Reformjudar (liberal judendom) ser positivt på förändringar. De följer inte matlagarna eller sabbatsreglerna så noga. De konservativa judarna går en medelväg mellan ortodoxa och reformjudar. Deras mål är att bevara det äkta och nödvändiga i judisk tro.

Böner

En jude ska läsa sina böner tre gånger om dagen. Om det sker i synagogan måste minst tio män vara närvarande för att man ska kunna läsa alla böner. Toraläsningen är tillrättalagd så att den ska räcka ett helt år. Den dagen man läser slutet av sista delen, börjar man också läsa ur den första boken. Så fortsätter det från år till år. Det är rabbinen som leder gudstjänsten. Han är församlingens ledare och lärare. Även om predikan förekommer under gudstjänsten är läsningen ur Torarullarna det viktigaste inslaget. Gudstjänsterna har inte förändrats mycket under de senaste 2 000 åren.

Sabbaten – en festlig familjehögtid

Var sjunde dag firar judarna sabbat. Den inleds på fredag kväll och varar i 24 timmar tills skymningen faller på lördagskvällen. Enligt Bibeln skapade Gud världen på sex dagar. Den sjunde dagen vilade han. Den dagen var enligt judendomen en lördag, och därför ska människorna också vila på lördagar.

Sabbaten är en glad och festlig familjehögtid. Då har familjens kvinnor städat hemmet och lagat god mat medan männen och pojkarna går till synagogan. När de kommer hem är matbordet dukat med god mat, ljus och sabbatsbröd.

Sabbatsljusen ska tändas ca 20 minuter innan solen går ner, och oftast är det mamman i huset som utför denna uppgift. Den person som har tänt ljusen ska också läsa en välsignelse. Sedan hälsar man de närvarande med orden shabbat shalom, som betyder ”God sabbat”. Pappan i huset brukar också läsa bönen kidush, som betyder ”helgande”.

Efter detta bryter pappan i familjen ett stycke av sabbatsbrödet, doppar det i salt, läser en välsignelse över det och äter brödbiten. Därefter får var och en en av de andra kring bordet sin bit av brödet med salt. Därmed är sabbaten invigd och helgad.

Bland judar är sabbaten veckans stora glädjedag då man ges extra tid att umgås med varandra. Många anser att det är sabbatsfirandet som hållit ihop judarna genom historien. Allt onödigt arbete är förbjudet under sabbaten, då ska man umgås med familj och vänner i lugn och ro. I Talmud finns mängder av regler om vad man får och inte får göra under sabbaten.

Judiska högtider

Den judiska påsken, Pesach, är en av årets främsta högtider. Judarna firar påsken till minnet av befrielsen från slaveriet i Egypten för mer än tretusen år sedan. Påskhögtiden inleds med den s.k. sedermåltiden, som omfattar en mängd speciella maträtter. På bordet ska det finnas grönsaker, bittra örter (t.ex. pepparrot), malda äpplen, nötter, ett stekt märgben av får och ett kokt ägg som bränts på skalet. Det ska också finnas vin och osyrat bröd.

Alla dessa saker ska påminna om judarnas tid i Egypten då de var slavar. I firandet ingår sånger, böner och uppläsningar som följer en bestämd ordning. Ordet seder betyder just ordning. Efter denna inledning serveras en god måltid.

Jom Kippur är “försoningsdagen” och den infaller tio dagar efter nyårsdagen. Detta är en mycket allvarlig högtid. Då ska de troende fasta i ett dygn, bekänna sina synder och på nytt söka försoning med Gud. Samtidigt ska man lova att försöka leva enligt Guds vilja.

Sukkot är “lövhyddofesten”. Det är en glad skördefest som varar i åtta dagar. Den firas till minne av israeliternas fyrtioåriga ökenvandring (efter flykten från Egypten), när de fick bo i enkla hyddor.

Frågor

1. Hur många judar finns det i världen och var bor de flesta?
2. Berätta lite om varför Abraham är en viktig figur för Judendomen.
3. Varför är Moses så viktig?
4. Beskriv kortfattat bilden av Gud inom Judendomen.
5. Vem räknas som  jude? Förklara.
6. Beskriv Judendomens heliga skrifter.
7. Beskriv minst två högtider inom judendomen.
8. Berätta lite om judisk mat och matregler.