Litteraturhistoria – Medeltiden

Litteraturhistoria Medeltiden

Vi kikar på de olika Litterära epokerna 

Binogifilm om Medeltidens litteratur

Medeltiden som litteraturhistorisk period

Medeltiden i Europa sträcker sig ungefär från år 500 till 1500, mellan antiken och renässansen. I Sverige räknar man med att medeltiden börjar ungefär på 1000-talet, efter kristendomens införande, och varar fram till omkring 1520, när Vasatiden tar vid. 

Det är en tid av kyrka, kungar, borgar, krig och pilgrimsfärder. Det är främst två grejer på "R" som är vanlig i medeltidens litteratur,  nämligen religion och riddare. Litteraturen speglar både människors tro, vardag och fantasier – men också de stora förändringar som samhället genomgår. 

Ståndssamhället i Sverige och feodalsamhället i Europa

Både ståndssamhället i Sverige och feodalsamhället i Europa var hierarkiska system där människor föddes in i sin samhällsgrupp och det var svårt att byta ställning. I båda hade adeln och kyrkan stor makt, medan bönderna stod längst ner. Det europeiska feodalsamhället byggde på personliga lojalitetsband mellan herrar och vasaller, och många bönder var livegna. 

I det feodala Europa fanns fyra huvudsakliga roller eller samhällsgrupper: kungen, adeln (vasaller och riddare), prästerna och bönderna var de fyra centrala rollerna i det feodala Europa. I Sverige däremot var bönderna fria och hade eget jordägande, och makten var mer centraliserad till kungen. Dessutom hade Sverige ett riksdagssystem med fyra stånd – adel, präster, borgare och bönder – vilket saknades i det feodala Europa. I det feodala Europa styrde kungen genom att dela ut jord till adeln, som i sin tur skyddade och styrde över bönderna, medan kyrkan hade stor makt både religiöst och ekonomiskt. Många bönder var livegna och saknade frihet. 

Litteraturens teman och motiv

I medeltidens litteratur är religionen och tron på Gud ofta centrala. Många texter handlar om helgon, moral och synd – till exempel legender, predikningar och mystiska skrifter. Den världsliga litteraturen, däremot, är fylld av äventyr, kärlek och riddarideal. Här hittar vi berättelser om modiga riddare, svurna hjältar och prinsessor i nöd, men också kloka och listiga hjältar som använder intelligens istället för svärd.

Exempel på riddarlitteratur är romanen om Kung Arthur och riddarna av Runda Bordet. Här blandas äventyr med kärlek och moral, och riddarens plikt gentemot kung och Gud är central.

I Italien skrev Dante Alighieri om himmel, helvete och skärselden i Den gudomliga komedin, medan Boccaccio skildrade människors vardag, lust och list i Decamerone. 

I England skrev man ballader och folksagor som berättades muntligt, ofta om kärlek, svek och mod, exempelvis skrev Geoffrey Chaucer The Canterbury Tales.

I Sverige och Norden spreds liknande sagor och berättelser muntligt, som senare nedtecknades som medeltida sagor och lagtexter. I Norden pågick alltså medeltiden ungefär 1000–1520, en period där kyrka, kungar och riddare formade livet, men också där berättelser och sagor speglade människors drömmar, moral och vardag. För 800 år sedan, år 1225, tillkom Den Äldre Västgötalagen, genom att de lagregler som brukades i Västergötland skrevs ned i en lagsamling. Samma sak skedde i andra landskap. Först år 1350 fick det dåvarande Sverige sin första lag som gällde för hela landet, under kung Magnus Eriksson. 

Erikskrönikan är benämningen på den äldsta av de svenska rimkrönikorna. Den skildrar Sveriges historia från omkring 1250 till 1319. När krönikan tillkommit är osäkert, men det har troligen skett före 1330-talets mitt. De äldsta bevarade avskrifterna är dock från tiden efter 1450. Sitt namn har krönikan fått efter sin hjälte, hertig Erik Magnusson. Eriks bror kung Birger målas däremot i mörka färger. Krönikan är berömd för sina pråliga skildringar av tornerspel och gästabud.

Medeltidens litteratur var både muntlig och skriftlig. Innan tryckkonsten blev vanlig på 1400-talet spreds berättelserna ofta muntligt, vid slott, marknader och kyrkor. Många texter skrevs på latin, men också på folkspråken – till exempel franska, engelska, italienska, tyska och svenska – vilket gjorde dem tillgängliga för fler människor. Dikten, fabler, sagor, legender, ballader och hymner var vanliga former. Bibeln och predikan i kyrkan var fortfarande på latin.

Häxhammaren 

Häxhammaren (på latin Malleus Maleficarum) är en bok skriven av den tyske *inkvisitorn Heinrich Kramer och publicerad år 1487. Den syftade till att bevisa att häxor existerade och att deras handlingar var ett hot mot den kristna tron. Boken beskrev hur man skulle känna igen, förhöra och straffa häxor och gav därmed kyrkliga och rättsliga myndigheter en detaljerad vägledning för häxprocesser. 

Häxhammaren fick stor spridning tack vare tryckpressen och kom att bli ett centralt verk under Europas häxjakter på 1500- och 1600-talen. Genom att kombinera religiösa och juridiska argument bidrog den till att legitimera tortyr, tvångsbekännelser och avrättningar, vilket ledde till att tusentals, främst kvinnor, dömdes till döden som häxor. Idag ses boken som ett av de mest inflytelserika och mörka dokumenten i häxförföljelsernas historia.

*En inkvisitor är en kyrklig utredare och domare som arbetade för att bekämpa allt som ansågs hota kyrkans lära — till exempel kätteri, trolldom och häxeri.

Digerdöden

På 1300-talet drabbades Europa av en katastrof: digerdöden, "den stora döden" eller "den svarta döden". Den kom troligen från Asien och spreds via handelsskepp och råttor. Sjukdomen slog till med fruktansvärd kraft – feber, svullnader och död inom några dagar.

Mellan en tredjedel och hälften av Europas befolkning dog. Städer tömdes, byar övergavs och människor började ifrågasätta både kyrkan och samhället. Pesten förändrade Europa för alltid – den ledde till brist på arbetskraft, högre löner för bönder och en långsam förskjutning av makten från kyrkan till individen.

        Sammanfattning

• Tidsperiod: ca 500–1500 e.Kr. i Europa (I Sverige ca 1000-1520) e.Kr.)

• Samhälle: Feodalt, styrt av kungar, adel och kyrkan.

• Religion: Kristendomen dominerade, kyrkan hade stor makt.

• Kultur: Riddarromaner, sagor, legender och religiösa texter.

• Digerdöden (1347–1351): Dödar miljontals människor och förändrar hela samhället. Läs mer om Digerdöden 

______________________________________________________

Scheherazade – från Tusen och en natt

Det var en gång en mäktig kung vid namn Shahryar. Han hade blivit förrådd av sin hustru och hans hjärta fylldes av vrede och bitterhet. För att försäkra sig om att ingen kvinna någonsin skulle svika honom igen, beslutade han att varje dag gifta sig med en ny kvinna – och låta henne avrättas morgonen därpå. På detta sätt skulle ingen kvinna kunna lura honom.

Men riket var fyllt av rädsla. Kvinnorna visste att de inte skulle få leva mer än en natt med kungen, och stämningen i palatset var tung av sorg och oro.

En dag steg Scheherazade, dotter till kungens rådgivare, fram med ett mod och en klokhet som överträffade alla andra. Hon bad sin far om tillåtelse att gifta sig med kungen. Fadern var rädd och försökte hindra henne, men hon svarade:

”Fader, jag vill försöka befria kvinnorna i riket från denna grymhet. Jag vill vinna kungens hjärta med visdom och berättelser. Om jag lyckas kan jag rädda liv.”

På bröllopsnatten började Scheherazade berätta en historia, fylld av spänning, mysterier och visdom. Historien var så fängslande att kungen inte kunde sluta lyssna. När natten kom och solen steg, var sagan inte slut – och kungen sköt upp hennes avrättning för att höra fortsättningen.

Nästa natt fortsatte hon berättelsen, och började sedan en ny. Natt efter natt berättade Scheherazade sina sagor. Hon använde list, mod och intelligens, och vävde in moraliska lärdomar, spänning och humor. Kungen, som först varit fylld av vrede och misstro, började sakta förändras.

Efter tusen och en nätter hade kung Shahryar förändrats helt. Han lärde sig att uppskatta kärlek, rättvisa och medkänsla. Han insåg att alla människor, kvinnor som män, kunde ha hjärtan värda tillit. Scheherazades mod, klokhet och berättelser hade inte bara räddat hennes eget liv, utan även hela rikets kvinnor.

Scheherazade visade att ord och berättelser kan vara starkare än svärd, och att klokhet och tålamod kan övervinna grymhet och hat. Hon blev älskad av kungen och respekterad av hela riket, och hennes sagor lever vidare än idag.

______________________________________________________

Diskussionsfrågor

1. När var medeltiden?

2. Varför tror du att medeltiden "började" senare i Sverige/Norden än i övriga Europa?

3. Teman i berättelserna under medeltiden var ofta om helvetet, skärseld, straff och konsekvenser av människors handlingar. Varför tror du att det var så?

4. Vilka konsekvenser fick boken Häxhammaren?

5. Varför var det vanligt med både muntlig och skriftliga berättelser under medeltiden? Vilka människor, under medeltiden, var det som kunde läsa och/eller skriva? 

6. Vad menas med  att "ord och berättelser kan vara starkare än svärd"?

7. Kan du tänka på exempel idag där någon använder ord, berättelser eller konst för att förändra något svårt i världen?  

______________________________________________________

______________________________________________________

Heliga Birgitta – uppenbarelser och religiöst inflytande

Uppgift:

1. Vi pratar och läser texten om Heliga Birgitta
2. Vi lyssnar på podden
3. Du svarar på frågor i enskilt dokument

Heliga Birgitta – Ett helgon från Sverige

Heliga Birgitta var en kvinna som levde under medeltiden och blev en av Sveriges mest kända personer genom tiderna. Hon föddes år 1303 i Uppland och dog år 1373 i Rom.

Redan som barn sa Birgitta att hon hade speciella drömmar och syner där hon såg Jesus och Maria. Hon trodde att Gud talade till henne. När hon blev vuxen fortsatte hon att få uppenbarelser, alltså meddelanden från Gud. Dessa skrev hon ner eller berättade för andra, och de samlades i böcker.

Birgitta gifte sig med en man som hette Ulf, och tillsammans fick de åtta barn. Ett av barnen, Katarina av Vadstena, blev också helgonförklarad senare. Efter att Ulf dog reste Birgitta till Rom, där hon bodde i många år. Heliga Birgitta ville att både kungen i Sverige och påven skulle leva enklare och göra det som var bäst för folket. Hon vågade kritisera dem även om det var farligt, eftersom hon trodde att Gud gav henne styrka. Birgitta reste till Rom för att försöka få påvens stöd till sin klosterorden, Birgittinorden. Hon stannade i Rom resten av sitt liv. 

Birgitta var mycket religiös och ville att människor skulle leva rätt och följa Guds vilja. Hon kritiserade både kungar och påvar som hon tyckte gjorde fel. Många lyssnade på henne, men alla höll inte med. Hon grundade också en klosterorden – Birgittinorden – och hennes kloster i Vadstena blev mycket viktigt i Sverige under medeltiden.

Birgitta dog i Rom år 1373. Hon blev helgonförklarad av katolska kyrkan år 1391. Det betyder att hon blev officiellt erkänd som ett heligt föredöme. Att bli helgonförklarad betyder att kyrkan säger att en person har levt ett väldigt gott och heligt liv. Det betyder också att personen kan ses som ett föredöme för andra och att människor får be till helgonet om hjälp och stöd. För att någon ska bli helgonförklarad undersöker kyrkan personens liv noga och ibland måste det ha skett mirakel som kopplas till personen.Idag är hon ett av Europas skyddshelgon och en viktig person i både svensk och europeisk historia.

Vadstena kloster

Kort film om Vadstena klosterkyrka i Östergötland 8.56

Vi lyssnar på podden "Heliga Birgitta – östgötaflickan som blev ett helgon" 15 min

Frågor om Heliga Birgitta

1. Varför reste Birgitta till Rom och vad ville hon förändra i kyrkan?
2. Vad innebär det att bli helgonförklarad?
3. Varför tror du att Heliga Birgitta vågade kritisera både kungar och påvar, trots att det var farligt?
4. Hur speglar Birgittas liv medeltidens starka religiositet? Hur såg hennes liv ut och vad/vem/vilka bestämde att det blev så.
5. Vilken betydelse har Heliga Birgitta haft för Sverige, både då och idag?

______________________________________________________

______________________________________________________

Rolandssången 

Rolandssången eller Song of Roland 

är ett av de äldsta franska riddareposen och skrevs omkring år 1100. Song of Roland har ingen känd författare. 

Rolandssången handlar om riddaren Roland, en trogen tjänare till Karl den store. När Roland leder den bakre delen av den frankiska armén blir de överfallna i bergspasset Roncevaux. 

Riddar Roland är modig men också envis och vägrar blåsa i sitt horn för att kalla på hjälp, eftersom han vill stå emot fienden utan att visa svaghet. 

När Roland till sist blåser i hornet är det redan för sent och både han och hans män faller i striden. Dikten framställer Roland som en hjälte och lyfter fram ideal som mod, lojalitet och kristen tro.

Giovanni Boccaccio och Decamerone

Föreställ dig Florens på 1300-talet. Staden är full av liv, konst och handel – men också av oro. År 1348 drabbas Italien av den fruktade digerdöden, pesten som tar livet av tusentals människor. Familjer splittras, gatorna är tomma och staden fylls av sorg och rädsla.

Mitt i denna katastrof sitter Giovanni Boccaccio, en ung man med brinnande nyfikenhet på människans liv, känslor och öden. Han ser hur människor drabbas, men också hur de försöker leva vidare – hur de älskar, ljuger, skrattar och drömmer trots dödens närvaro.

För att fånga detta vävde Boccaccio ihop en berättelse om berättelser – en ramberättelse om tio unga män och kvinnor som flyr från pesten ut på landet. Där, i en vacker villa, bestämmer de sig för att fördriva tiden med något annat än oro: de börjar berätta historier för varandra, en saga per person varje dag. På tio dagar berättar de alltså hundra historier – sagor om kärlek, list, tragedi och humor.

Detta blev Decamerone, ett verk fyllt av liv, känslor och människors alla sidor. Här finns kärlekens magi, maktens svek, mod och feghet, humor och tragik. Boccaccio skrev inte bara för att underhålla – han ville visa människans mångfald och den kreativa kraft som lever kvar även i svåra tider.

Boccaccio själv blev en bro mellan medeltidens värld och renässansens människosyn. I Decamerone ser vi hur människan kan vara både klok och fåfäng, ädel och självisk, men alltid levande och levande berättande. Berättelserna är på samma gång underhållande och lärorika, och de visar att berättandets kraft kan ge tröst, insikt och glädje, även när världen omkring oss är fylld av mörker.

Sammanfattning

Boccaccio levde i 1300-talets Italien, i Florens, under tiden när digerdöden härjade. Decamerone är en samling av 100 berättelser, berättade av tio unga människor under tio dagar. Verket skildrar mänskliga känslor och handlingar – kärlek, humor, list, svek, mod – på ett realistiskt och ofta lekfullt sätt. Det visar hur berättelser kan lindra sorg, förena människor och ge insikt, även i svåra tider.

______________________________________________________

 

Geoffrey Chaucer och The Canterbury Tales 

Geoffrey Chaucer föddes omkring 1343 i London och dog år 1400. Han levde under medeltiden och arbetade inte bara som författare, utan också som tjänsteman, diplomat och hovman. Han reste mycket i Europa och lärde sig flera språk, vilket inspirerade honom i sitt skrivande.

The Canterbury Tales är en bok som skrevs av Chaucer i slutet av 1300-talet. Den handlar om en grupp pilgrimer som reser från London till Canterbury för att besöka helgonet Thomas Beckets grav. För att göra resan roligare bestämmer de att varje person ska berätta en historia.

 

Berättelserna är mycket olika – några är roliga, andra romantiska eller lärorika – och de visar hur människor i medeltidens England levde och tänkte. The Canterbury Tales är speciella eftersom Chaucer skrev dem på engelska, inte på latin eller franska som var vanligast då. Därför kallas han ofta för ”den engelska litteraturens fader”. Hans berättelser visar både humor och allvar, och de ger en tydlig bild av hur människor tänkte och levde i England på 1300-talet. Chaucer dog i London och begravdes i Westminster Abbey, i det som senare blev känt som ”Poets’ Corner”, där många berömda författare ligger begravda.

En av de mest kända berättelserna är "The Knight’s Tale", som handlar om två riddare som blir kära i samma kvinna och kämpar för hennes kärlek. En annan berömd berättelse är "The Miller’s Tale", som är en komisk historia om kärlek och otrohet. En tredje känd berättelse är "The Wife of Bath’s Tale", där en klok kvinna berättar om vad kvinnor egentligen vill ha – makt över sina egna liv.

Korta utdrag ur The Canterbury Tales översatta till modern engelska: 

______________________________________________________

______________________________________________________

Tristan och Isolde – kärlek och riddarideal

Tristan och Isolde trailer

Berättelsen om Tristan och Isolde har ingen enskild ursprunglig författare. Den är en medeltida legend som uppstod på 1100-talet och finns i flera versioner. 

De mest kända tidiga författarna är Béroul (fransk poet, ca 1170) som skrev en tidig fransk version. Thomas d’Angleterre (ca 1170) – skrev en annan, mer hövisk variant. Senare bearbetades sagan av Gottfried von Strassburg i Tyskland (ca 1210), vars version är en av de mest berömda.

Berättelsen handlar om den tragiska kärleken mellan Tristan, en riddare, och Isolde (Isolde den sköna), en irländsk prinsessa. Tristan skickas för att hämta Isolde till kung Mark, hans farbror, som ska gifta sig med henne. Under resan dricker Tristan och Isolde av misstag en kärleksdryck, vilket gör att de blir hopplöst förälskade i varandra – trots att Isolde är trolovad med kungen. 

Deras förbjudna kärlek leder till svek, lidande och död, men också till en idealiserad bild av kärlek som överskrider både lag och moral. Sagans tema – den förbjudna, ödesbestämda kärleken – har påverkat otaliga verk genom historien, bland annat Richard Wagners opera Tristan und Isolde (1865).

”När Tristan såg Isolde glömde han allt annat i världen. Hon var som morgonens ljus över havet, och hans hjärta brann som eld. Kärleken kom till dem inte genom vilja, utan genom kraften i drycken de druckit. De älskade varandra, men visste att deras kärlek var förbjuden,ty Isolde var redan given till kung Marke.”

”De såg på varandra – och världen försvann. Ingen kände längre tidens gång, ingen mindes ära eller plikt. Kärlekens dryck hade blandat deras själar, och allt som var de två, blev nu ett. Ingen skuld, ingen tanke på svek – endast kärlekens makt, som brände hetare än liv och död.”

---

_____________________________________________________________________________________

Dante Alighieri och Helvetestratten

Dante Alighieri föddes år 1265 i staden Florens i Italien. Han levde under medeltiden och var både poet, filosof och politiker. Dante är mest känd för sitt stora diktverk Den gudomliga komedin (La Divina Commedia), som han skrev på italienska istället för latin – något som var ovanligt på den tiden. Det gjorde att fler människor kunde läsa och förstå hans texter. Verket handlar om en resa genom dödsriket och består av tre delar: Inferno (Helvetet), Purgatorio (Skärselden) och Paradiso (Himlen).

I Inferno beskriver Dante hur han leds av den romerske poeten Vergilius genom helvetet, som han tänker
sig som en stor tratt som går ner mot jordens mitt. Ju längre ner i tratten man kommer, desto värre synder har människorna begått – och desto hårdare straff får de. Helvetet består av nio cirklar, eller nivåer, där syndarna plågas på olika sätt som passar deras brott.

I den första cirkeln, Limbo, finns de människor som levt hederligt men inte trott på Gud, som till exempel gamla filosofer. I den andra cirkeln straffas de som styrts av sin lust, och i den tredje de som varit frossare och levt i överflöd. Den fjärde cirkeln är för de giriga och de slösaktiga, medan den femte tillhör de som inte kunnat kontrollera sin vrede. I den sjätte cirkeln hamnar kättarna – de som förnekat religionens sanningar – och i den sjunde de som begått våld, antingen mot andra eller mot sig själva. Den åttonde cirkeln är för bedragare och lögnare, och längst ner, i den nionde cirkeln, finns de värsta syndarna av alla: förrädarna, som svikit sina närmaste och sitt förtroende.

Ett utdrag ur Den gudomliga komedin:

Här är ett känt utdrag ur Den gudomliga komedin (ur Inferno, sång 3), i svensk översättning av Henrik Wranér (public domain):

”Genom mig går vägen till den sorgsna staden,
genom mig går vägen till det eviga lidandet,
genom mig går vägen bland de förlorade.

Rättvisa drev min höge skapare;
gudomlig makt, högsta visdom
och uråldrig kärlek gjorde mig.

Före mig fanns intet skapat, utom det eviga,
och jag skall bestå till evig tid.
Lämnen allt hopp, ni som går härinne.”

Uppgift: 

1. Placera personer i Helvetestratten

2. Skriv en kort motivering 

3. Illustrera din helvetestratt

1. Föreställ dig att du är Dante och får bestämma var olika människor ska hamna i helvetestratten. Fundera över vad du tycker är en synd och hur allvarlig den är. Välj minst tre personer – de kan vara fiktiva, historiska eller nutida – och placera dem på den nivå där du tycker att de hör hemma. Motivera varför du har valt just den nivån.

Till exempel kan du välja en karaktär från en bok eller film, som Voldemort från Harry Potter, och diskutera om han hör hemma bland de våldsamma i den sjunde cirkeln eller bland förrädarna i den nionde. Du kan också välja en historisk person, som Napoleon, och fundera över om hans girighet och maktbegär skulle placera honom i den fjärde cirkeln. Om du väljer en nutida person är det viktigt att du diskuterar respektfullt och förklarar ditt val med hänsyn till Dantes syn på moral och rättvisa.

2. Skriv sedan en kort motivering för varje person: vilken cirkel de hamnar i och varför. Syftet med uppgiften är att du ska förstå hur Dante tänkte kring rättvisa, synd och ansvar – och att du själv ska fundera över vad som är gott och ont i vår egen tid.

De nio nivåerna i Helvetestratten 
1. Första cirkeln – Limbo: Oskyldiga icke-troende, filosofer och hedningar.
2. Andra cirkeln – Vällust: De som styrts av sin lust.
3. Tredje cirkeln – Frosseri: De som överdrivit i mat och dryck.
4. Fjärde cirkeln – Girighet: De som varit snåla eller slösaktiga.
5. Femte cirkeln – Vrede: De som inte kunnat kontrollera sitt raseri.
6. Sjätte cirkeln – Kätteri: De som förnekat religionens sanningar.
7. Sjunde cirkeln – Våld: De som skadat andra eller sig själva.
8. Åttonde cirkeln – Bedrägeri: Lögnhalsar, bedragare, hycklare.
9. Nionde cirkeln – Förtroendebrott/förräderi: De som svikit sina närmaste.

Källor

NE.se: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/dante-alighieri (2025-10-28)

La Divina Commedia, Inferno, canto III, rader 1–9. (2025-10-28)

Tristan och Isolde: Gottfried von Strassburg, Tristan und Isold, ca 1210. Originaltext tillgänglig via Projekt Gutenberg: https://www.gutenberg.org/ebooks/14244 (2025-10-28)

Tusen och en natt, i översättning av Enar Sahlin, Natur & Kultur, 1996. (2025-10-28)
Tusen och en natt: urval och kommentarer av Eric Hermelin, 1918–1921.
Nationalencyklopedin, artikel "Tusen och en natt".

Sveriges Radio: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/historierummet-heliga-birgitta (2025-10-28)