Att skriva reportage
Formen:
- ämnet behandlas mer ingående (än i t ex en nyhetsartikel)
- bakgrundsfakta
- inledande miljöbeskrivning
- sinnesintryck - hur luktar det, hur smakar det, vad ser du och hur låter det?
- personbeskrivning
- intervju, pratminus
- fördjupning av ämnet
- mellanrubriker
- bilder, illustrationer
- bildtext
- personliga kommentarer, iakttagelser
- presens (nutid)
- detaljrik text
Se reportage ur HN om golfspelaren Lynn
Se film om hur man skriver ett reportage 2.55
Att skriva en inledning till ett reportage
Reportaget:
– en personlig inledning
– gärna en miljöbeskrivning
– som leder fram till varför du vill intervjua personen
Exempel 1
Per-Albin Hansson – statsminister i kristid
Det har inte varit enkelt att få en intervju med, Per-Albin Hansson, Sveriges statsminister. Nu i april 1940, när Tyskland precis har ockuperat Norge och Danmark, är Sveriges statsminister fullt upptagen med att försöka hålla Sverige utanför kriget.
Att jag har lyckats få en tid för en intervju med förmodligen en av Sveriges mest upptagna personer just nu känns mycket bra i min “journalistsjäl”. Äntligen ska jag få svar på alla mina frågor.
Från Stockholms centralstation tar jag mig nu genom en huvudstad som tycks som förlamad av skräck. Människorna i vår stolta stad försöker leva sina liv som vanligt men under ytan finns en skräck för kriget, ett fruktansvärt krig som tycks komma närmare för var dag som går.
Efter några kvarter, när jag närmar mig Per- Albin Hanssons kontor, så ser jag två gengasdrivna bilar, vi lever i ransoneringstider och kriget är kanske snart en verklighet.Väl framme vid statsministerns kontor, andas jag ut, promenaden har gjort mig andfådd. Per-Albin Hanssons kontor fungerar nästan som en sambandscentral i krig. Många ministrar springer ut och in. Plötsligt får Per-Albin Hansson syn på mig…
fortsättning................................
Arne Vallerius, Dagens Nyheter
Exempel 2
Nicolaus Copernicus - med solen i centrum
Det ska erkännas att jag är lite nervös över besöket på universitetet. Jag ska nämligen träffa den berömde Nicolaus Copernicus. Copernicus är inte bara astronom och matematiker utan även jurist, ekonom, militärstrateg, tolk, ambassadör, läkare och astrolog. Mest känd är han dock för...........
Året är 1503 och jag är 27 år. Efter min utbildning till tidningsreporter har jag hankat mig fram genom att skriva artiklar i mindre dagstidningar. Äntligen har jag fått det eftertraktade jobbet på en av Italiens största tidningar, Gazzetta di Caserta.
Med mitt anteckningsblock och pennan i högsta hugg är jag nu på väg till universitetet i Padua. Det är ett av de mest välkända universiteten i Italien. Det grundades redan 1222 och hör faktiskt till de äldsta universiteten i världen.
Jag går med raska steg uppför den välkrattade grusgången i den breda allén fram till universitetets stora entré. Ett hästekipage passerar förbi och dammet yr runt hästhovarna. Jag ler åt de vita schersminbuskarna som breder ut sig på var sida om gången med dess smultronliknande doft av sommar. Väl framme vid huvudentrén möts jag av Katerina di Trevis vänliga leende. Signora di Trevis är ansvarig för receptionen på universitetet och ser till att besökare hittar rätt och känner sig väl mottagna.
– Goddag signorita Canelli, säger signora di Trevis. Trevligt att träffa dig, fortsätter hon samtidigt som hon rättar till skärpet på den välsittande klänningen.
– Goddag, svarar jag, niger och tar hennes hand.
–Sitt ner i fåtöljen, så ska jag meddela signor Copernicus att signorita har anlänt.
Jag hann inte mer än att slå mig ner i den röda sammetsfåtöljen innan en glad och pigg ung herre kommer springande. Det svarta tjocka, yviga, håret böljar ner över hans axlar.
–Signorita Canelli! Så trevligt att ni ville komma hit! Kom med till mitt observatorium, så ska jag berätta om mina upptäckter. Kom! Han fortsätter in mot universitetets atrium, förbi vackra väggmålningar och stora gedigna utsnidade dörrar av cederträ. Copernicus kan knappt bärga sig. Han vill verkligen förklara allt för mig...
fortsättning................................
Claudia Canelli, Gazzetta di Caserta