Litteraturhistoria, Ernest Hemingway

 

Ernest Hemingway

Författare, krigskorrespondent, nobelpristagare, storviltjägare, kvinnotjusare – Ernest Hemingway var mycket för många. Från Illinois till Italien, Paris, Key West, Kuba och Idaho. Storviltsjakt och dramatiska flygplansolyckor i Afrika, inbördeskrigets Spanien, tjurrusningarna i Pamplona, möten med Gertude Stein (amerikansk modernistisk författare) och Pablo Picasso i Paris – listan över Hemingways upplevelser är lång. 

Hemingway (1899-1961) var en amerikansk författare som fick Nobelpriset 1954. Under sin livstid publicerade Ernest Hemingway sex romaner, lika många novellsamlingar och två fackböcker. Ytterligare tre romaner, fyra novellsamlingar och tre fackböcker gavs ut postumt, dvs. efter hans död. 

Hemingway såg redan tidigt i livet en hel del av världen och levde bland annat livets glada dagar i 1920-talets Paris. Dramatiska händelser under första världskriget fick honom att ta värvning. Efter att ha skadats i kriget återvände han till USA där han började skriva på allvar. Hela familjen Hemingway flyttade tillbaka till Paris och umgänget med andra författare och konstnärer var viktigt för honom under hans mest produktiva år som författare. Man kan säga att han befann sig mitt i den litterära riktning som kommit att kallas modernismen.

Isbergstekniken

Ernest Hemingway är känd för att hushålla med orden och använda många underdrifter samt för att skapa trovärdiga litterära figurer. Flera böcker är idag klassiker i den amerikanska litteraturen. 

Ernst Hemingways sätt att skriva har blivit känt som, den så kallade, "isbergstekniken". Skrivsättet handlar om att skala av sina texter och hålla sig kortfattad och inte skriva rakt på sak, utan det ska läsas mellan raderna. Istället för att skriva ”han hade en dotter på 18 år” kan man istället skriva ”på skrivbordet stod ett foto av en ung kvinna”. 

Isbergsteknik syftar på är att man bara kan se toppen på ett isberg. Största delen av isberget gömmer sig under vattenytan. Det finns där och man vet om det, men man ser det inte. Läsaren ska alltså serveras underförstådd information och författaren ska inte vara övertydlig.  

Ett spännande författarliv

Utanför litteraturen är Ernest Hemingway även känd bland annat för sitt äventyrliga leverne, vidlyftiga hobbies, sitt kringflackande liv och sina många resor. Han bodde på en rad olika platser världen över, bland annat på Kuba. San Francisco de Paula utanför Havanna på Kuba och Key West i Florida var länge Hemingways hemorter. För Hemingway var Kuba ett paradis. Han gillade kubanerna, klimatet och fiskevattnen. Här tilläts han vara i fred på ett sätt som inte längre var möjligt i USA sedan han slagit igenom. 

Hemingway var gift fyra gånger och fick barnen Jack, Patrick och Gregory. Författaren levde ett omväxlande och äventyrligt liv. Hans böcker handlar om upplevelser av krig och spännande händelser och möten i livet. Hemingway var ambulansförare i Italien under första världskriget vilket han har hämtat inspiration från romanen Farväl till vapnen (A Farewell to Arms). Romanen Farväl till vapnen brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

År 1937 reste Hemingway till Spanien för att rapportera om det spanska inbördeskriget. Korrespondenten Martha Gellhorn som senare skulle bli hans fru anslöt sig. När Hemingway var dryga 40 år gammal hade han blivit "Papa" med alla. Han var en man med stort skägg och alltid klädd i fritidskläder. 

Ett kraftfullt fysiskt utseende och en stark personlighet med massor av charm och som gick in i allt han höll på med stor entusiasm; författande, boxning, supande och historieberättande. Han lämnade få kvinnor oberörda. Inspirerad av sin tid i Spanien skrev han romanen Klockan klämtar för dig (For Whom the Bell Tolls) som kom ut 1940.

Kort presentation av Ernest Hemingway 3.38

Den gamle och havet

Den gamle och havet (The Old Man and the Sea) är en av hans mest kända romaner och den gavs ut 1952. Boken handlar om Santiago, en äldre fiskare, som kämpar mot en gigantisk spjutfisk långt ut i Golfströmmen. Detta Hemingways kanske mest beundrade mästerverk handlar om den ärrade gamle fiskaren Santiago som åker ut på havet i sin lilla båt 84 dagar i rad utan fiskelycka. I hamnen kastar byborna medlidsamma blickar efter honom när han kommer in tomhänt kväll efter kväll och med möda börjar bära sin tunga mast uppför backen till den lilla stugan. Han är nog slut nu, tänker de, slut som fiskare, slut som man. Men Santiago är förvissad om att han har mer att ge, han ska minsann visa dem!

Den 85:e dagen åker han mycket längre ut på havet än någonsin tidigare – och nu är fiskelyckan äntligen med honom! På kroken har han en 700 kilo tung marlinfisk, mycket större och tyngre än hans båt. Det blir en kamp på liv och död. Santiago måste inte bara strida mot den väldiga fisken, som är så kolossalt tung och har så enorma kroppskrafter, han ska också styra, hantera, tvinga sin lilla spröda båt i envig med det majestätiska havets skoningslösa makt. I detta utsatta tillstånd har han enbart sig själv, sin samlade klokhet, sin envisa ihärdighet att förlita sig på.

Boken är Hemingways sista stora berättelse, hans sista mästerverk – och den bok som blev avgörande för att han tilldelades Nobelpriset i litteratur. Berättarmässigt är detta ett perfekt exempel på vad Hemingway brukade kalla sin isbergsprosa. Hans ideal var att en berättelse skulle vara stram och återhållen i språket men beroende på att författaren så väl vet vad han talar om finns det väldiga mängder av erfarenheter och livsinsikter dolda under ytan av de knappa formuleringarna, på samma vis som ett isberg bara visar sin topp över vattenytan.

Att så många skilda tolkningar finns av denna mästerverksroman tyder på att den trots sin skenbara enkelhet rymmer väldiga djup. De religiösa tolkningarna pekar på alltifrån att Hemingway arbetar med talen tre, sju och fyrtio (t ex tre dygn, sju hajar, i fyrtio dagar har Santiago pojken med sig på båten innan han måste fortsätta ensam osv) till att Santiago bär sin mast uppför backen som Jesus bär sitt kors till Golgata och när han faller ihop i stugan är det med handflatorna uppåt, som om han väntar på att spikar ska slås in. Hemingway mottog Pulitzerpriset för boken 1953 och det var det sista fiktiva verk Hemingway skrev och publicerade under sin livstid. Den var även en bidragande orsak till att han fick Nobelpriset i litteratur 1954. 

Samma år, 1954, överlevde han två flygplanskrascher med skadade njurar och lever. På grund av njurproblemen fick han högt blodtryck och medicinen han fick mot detta gav honom svåra depressioner. Han kunde inte längre skriva; han drack allt mer och blev 1960 för första gången inlagd på Mayo Clinic i Rochester, Minnesota för avgiftning. Han var på kliniken 39 gånger och varje gång fick han elchocksbehandling. En morgon några dagar före sin 62:a födelsedag hade han nått gränsen för sitt lidande och 2 juli 1961 tog han sitt liv genom att skjuta sig själv med hagelgevär.

Läs mer om Hemingway på Wikipedia

Läs mer om Hemingway på Ne.se

Uppgift

Svara utförligt på frågorna:

1. Vilken litterär epok tillhör Ernest Hemingways litteratur?
2. Hur kom det sig att Hemingway älskade Kuba?
3. Vad innebär "isbergstekniken"?
4. Varför tror du nazisterna brände Hemingways romaner på bokbålen 1933, runt om i Nazityskland ?
5. Den gamle och havet är en så kallad "allegori". Förklara vad det är och på vilket sätt man kan kategorisera Den gamle och havet som en allegori?

Fördjupningsuppgift för de som vill nå högre nivåer

1. Läs texten Berg vita som elefanter som finns i Klassuppgifter/Modernismen på Classroom.
2. Vad tror du texten handlar om?
3. Kan du ge exempel på hur Hemingway använder "isbergsteknik" i texten.