Antikens Rom Grundkurs

    Antikens Rom

Alla vägar bär till Rom

När romarriket var som störst sträckte det sig från Persiska viken till floden Humber i England. Det fanns omkring 8 000 mil utmärkta vägar. Huvudvägarna användes för postbefordran samt inte minst för att den romerska armén skulle kunna ta sig fram snabbt. Det var de romerska legionärerna som byggde vägarna med hjälp av tvångsarbetare bland den lokala befolkningen. Längs vägen fanns det milstenar som angav avståndet till närmaste stad.

I det stora romarriket reste man lika snabbt, säkert och bekvämt som i början av 1800-talet. Som exempel kan nämnas att en resenär mellan London och Rom under romarrikets tid bara behövde tretton dagar på sig för färden. SO-rummet

Bild: Cassius Ahenobarbus

Vy över en del av staden Rom på 100-talet e.Kr. I förgrunden syns den stora hästkapplöpningsarenan Circus Maximus, 550 meter lång och 180 meter bred som rymde ca 250 000 åskådare. I högra hörnet skymtar Colosseum där det ibland hölls gladiatorspel. Arenan, som har formen av en elips, är 86 meter lång och 54 meter bred. Colosseum kunde ta emot ca 50 000 människor.

Romarna skapade ett imperium och har på ett avgörande sätt påverkat Europa och den europeiska kulturen. Rikets medelpunkt var staden Rom som växte till en miljonstad under antiken. Det romerska riket omfattade vid sin höjdpunkt i början av 100-talet e.Kr omkring 50 miljoner invånare. Av dessa bodde fler än en miljon i Rom som utgjorde imperiets hjärta. Rom var en världsmetropol och smältdegel av folk från olika kulturer från romarrikets alla hörn.

Romulus och Remus

Varghona med tvillingarna Romulus och Remus. I romersk mytologi var det Romulus som grundade staden Rom. SPQR är en förkortning för "senaten och det romerska folket". Bild: Redbubble

Den romerska republiken

Rom styrdes till en början av kungar, men i slutet av 500-talet f.Kr infördes republik. Makten låg då hos
senaten som styrdes av två folkvalda konsuler. Det fanns också en folkförsamling, men den hade inte så stor makt. 

Den romerska republiken var en form av demokrati, men  gynnade främst de rika i samhällets övre skikt. För att bli invald i senaten krävdes nämligen att personen i fråga ägde en stor förmögenhet. Medlemskapet i senaten ansågs därför som mycket exklusivt och statusfyllt. Den romerska byråkratin involverade också tusentals ämbetsmän och skrivare som hjälpte till att administrera det växande riket.

Genom att besegra en rad andra småstater lade romarna under sig hela Italien. Men det var först efter de tre långvariga krigen mot den nordafrikanska feniciska handelsstaden Kartago, mellan 264 f.Kr och 146 f.Kr, som Rom blev en stormakt. Därefter införlivades det ena området efter det andra till det växande romerska riket som nu var den dominerande makten i Medelhavsområdet. 

Samtidigt brottades Rom med stora inrikespolitiska problem som resulterade i ett långvarigt politiskt kaos. De många åren av krig och erövringar hade lett till stora ekonomiska och sociala problem i Italien. Flera inbördeskrig avlöste varandra där olika fältherrar stred om makten. 

Julius Caesar

På 40-talet f.Kr lyckades Julius Caesar med folkets och arméns stöd att göra sig till envåldshärskare. När han sedan lät utropa sig till diktator på livstid mördades han av sina politiska motståndare i senaten som ville bevara det republikanska styrelsesättet. Den romerska republikens dagar var dock räknade.

Kejsartiden

Efter att Caesar hade mördats 44 f.Kr utbröt ett långvarigt och blodigt inbördeskrig. Kriget slutade med att Caesars adoptivson gjordes till ensam härskare och Roms förste kejsare. Han är mest känd under hederstiteln Augustus. Den politiskt turbulenta republiken då romarriket styrdes av en senat var därmed förbi. Nu inleddes istället en ny tid då det romerska riket styrdes av enväldiga kejsare.

Augustus tog kontroll över hela armén och stärkte centralmakten i Rom. Det blev inledningen till en fredlig period med blomstrande handel och växande välstånd.

Den s.k. kejsartiden varade i drygt 500 år fram till att den siste västromerske kejsaren avsattes år 476 e.Kr.De första 200 åren under kejsartiden var relativt fredliga. Romarna fortsatte emellertid att utvidga sitt väldiga imperium, särskilt i Västeuropa där romersk kultur och romerskt stadsliv spreds till trakter som tidigare haft en mer lantlig prägel.

Romarriket nådde sin största utbredning på 100-talet e.Kr (se karta). Därefter började romarriket knaka i fogarna. De romerska kejsarna övergick då istället till en mer defensiv politik och befäste stora delar av imperiets vidsträckta gränser.

Romarna byggde inte bara ett imperium

Romarna var företagsamma byggare och anlade vägar, broar och akvedukter över hela sitt rike. Under de första två århundradena efter vår tideräknings början lades också grunderna till många av dagens europeiska storstäder. Ett stort antal av dessa städer uppkom från början kring något av de befästa härlägren som de romerska legionerna var stationerade vid (legionerna var i regel posterade längs med imperiets gränser).

Den romerska slavekonomin

Det romerska samhället var beroende av slavar som arbetskraft. Hela den romerska samhällsekonomin byggde på slaveri. Vissa historiker menar till och med att det var romarnas omfattande användning av slavarbete som låg som grund för både deras bedrifter och undergång. Romarnas ekonomiska tillväxt hörde samman med deras geografiska erövringar. 

Det romerska slaveriet var som mest omfattande då romarriket var i stark expansion - från omkring 100-talet f.Kr till en bit in på 100-talet e.Kr. Plundring, tributer och slavar var expansionens centrala syfte. Militär styrka var på så vis sammanlänkad med ekonomisk tillväxt - nya geografiska erövringar gav ökade skatteintäkter och nya slavar.

Det gjordes många tekniska landvinningar i det romerska imperiet men de kom inte alltid i allmänt bruk. En orsak var att slavar i regel skötte arbetet och inte behövde ersättas eller ges tekniska hjälpmedel. Den teknologiska utvecklingen hämmades därför av den romerska slavekonomin.

Till en början fick romarna sina slavar genom krig i form av krigsfångar från erövrade områden. Men på 200-talet e.Kr när romarriket hade slutat att expandera geografiskt hade också slavarna blivit mycket dyrare. Bristen på slavarbetskraft fick till slut den romerska ekonomin att stanna av.

Romarrikets delning

Under 200-talet e.Kr började det romerska imperiet få stora yttre och inre problem. Dess gränser ansattes hårt av fientliga grannfolk. Samtidigt fungerade inte längre den inhemska ekonomin tillräckligt bra för att upprätthålla herraväldet man skapat under de föregående århundradena. Situationen förvärrades ytterligare under 300-talet.

Under 330-talet flyttade kejsar Konstantin rikets huvudstad till Konstantinopel (nuvarande Istanbul) som han låtit bygga ut. Och i slutet av 300-talet beslutades att dela det väldiga romarriket i två delar - det västromerska riket med Rom som huvudstad och det östromerska riket med Konstantinopel som huvudstad. Det stora romarriket hade då sedan lång tid befunnit sig i kris. Men den östra delen av imperiet var mer livskraftig med tätare befolkning och bättre ekonomi. Det visade sig när de germanska folkvandringarna ökade i omfattning under 400-talet. Medan Östrom stod emot anstormningen saknade Västrom kraft att försvara sig.

Kristendomen uppstod i Iudaea (ungefär nuvarande Israel-Palestina) som var en provins i det romerska riket vid Medelhavets östra kust (se karta). I början av 300-talet tillät kejsar Konstantin de kristna att praktisera sin religion i romarriket och i slutet av århundradet gjordes kristendomen till romersk statsreligion.

Västrom gick under medan Östrom bestod i ytterligare tusen år

Den västra delen av romarriket var mer utsatt för fientliga angrepp än den östra delen och dukade snart under. Vid slutet av 400-talet hade det västromerska riket upphört att existera. År 476 avsattes den siste kejsaren Rom, vilket brukar markera slutet på den antika epoken. Romarriket hade då funnits i nästan 1000 år.

Det östromerska riket, eller det Bysantinska riket som det också kallas, skulle bestå i ytterligare tusen år fram till dess att Konstantinopel erövrades 1453 och införlivades i det Osmanska riket.

Arvet från romarna

Romarriket har format den europeiska historien i dess grund och haft stort inflytande på det västerländska kulturarvet. 

Till romarnas stora insatser hör bland annat att de skapade ett
genomtänkt rättsväsende som vår västerländska rättsuppfattning grundar sig i. 

Den romerska kulturen var dessutom stark influerad av den grekiska, varvid det grekiska kulturarvet till viss del fördes vidare i den romerska kulturen. Det var också inom det romerska imperiets gränser som kristendomen föddes och så småningom bredde ut sig för att till slut bli romersk statsreligion vid slutet av 300-talet. Kristendomen har därefter satt sin prägel på hela den västerländska civilisationen.

Uppgifter och frågor

1. Berätta kortfattat om den romerska republiken. Varför var det mer demokratiskt nu än i kungariket?

 2. Julius Caesar nådde stor berömmelse och popularitet under sin livstid, men blev ändå mördad av några medlemmar ur senaten. Varför tror du?

 3. Vad var "kejsartiden"?

 4. Hur påverkade slaveriet och slavarbetet den romerska ekonomin?

 5. Nämn några orsaker till att romarriket gick under.

 6. Under medeltiden, efter romarrikets undergång, var kyrkan och kristendomen dominerande i Europa. Förklara hur det kan kopplas till romarriket.

 7. Ge exempel på "arvet från Rom" i dagens samhälle.

Kluringar - välj minst en av kluringarna

• Vem var Hannibal och varför är han en historisk kändis?

• Blicka ut över världen och beskriv några kulturer i Europa eller i andra världsdelar som var samtida med den romerska. Hur levde t.ex. människorna i Norden vid den här tiden? Eller vad hände i Kina under 200-talet f.Kr?

• Serien Asterix & Obelix bygger på verkliga historiska händelser. Förklara.

• Vem var Kleopatra och varför räknas hon som en historisk kändis?

• När romarriket var som störst sträckte det sig över tre världsdelar. Vilka?

• Vad menas med pax romana?

• Hundra (100) heter centrum på latin. Därför fick C bli 100 i det romerska siffersystemet. I sammansatta ord blir centrum centi. Kan du komma på några ord där centrum/centi ingår?

• Vad hände med Konstantinopel efter det östromerska rikets undergång 1453?

Diskutera med en kamrat

1. Jämför romarnas nöjesliv med vår egen tids. Vilka likheter och skillnader finner du?
    
2. Resonera kring varför slaveri var så vanligt under antiken.
    
3. Hur tror du Europas historia skulle ha sett ut om inte kristendomen hade blivit romersk statsreligion på 300-talet?
    
4. Arvet från romarna lever kvar än i många europeiska länder både i samhället och i språket. Ge exempel på detta.
    
5. Få imperier brukar hålla samman särskilt länge, romarriket är ett undantag. Nämn några viktiga faktorer (förhållanden, beståndsdelar) för att ett imperium ska kunna hålla samman. Vilka brukar orsakerna vara till att imperier går under?

Användbara begrepp

Imperium: En stor stat som omfattar flera nationer eller folkslag. Ursprungligen användes begreppet imperium inom romarriket för höga befattningshavares myndighet (maktbefogenheter), men begreppets betydelse kom att förändras med tiden till att istället syfta på rikets maktsfär. Ett imperium skiljer sig från en federation genom att inte erbjuda politisk representation till de områden som ingår. Jämfört med senare tiders nationalstater skiljer sig ett imperium genom att vara mer mångkulturellt. Organiserad strävan att bilda eller upprätthålla ett imperium kallas för imperialism.

Republik: En stat med vald statsledning eller statschef.

Senaten: En beslutande församling. Senaten var den främsta rådsförsamlingen i antikens Rom och hade 300 medlemmar (senatorer). Senaten leddes av två valda konsuler som byttes ut varje år.

Ämbete: Högre tjänst, befattning, yrke med maktbefogenheter inom staten.

Konsul: Titeln på den romerska republikens två likställda högsta ämbetsmän. De hade den högsta verkställande makten i riket. Två konsuler valdes för ett år i taget.

Byråkrati: En struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en större organisation.

Administration: Hantering av information för att fatta beslut.

Aristokrati:Det översta och mäktigaste sociala samhällsskiktet (överklass/adel).

Kartago: Huvudstaden i det feniciska handelsriket i Nordafrika med samma namn som även innefattade flera andra stora städer.

Inbördeskrig: Ett krig i vilket de stridande parterna tillhör samma land eller rike.

Fältherre: En härförare, den högsta militära ledaren för en armé/här på en krigsskådeplats.

Envåldshärskare: En person som utövar full och oinskränkt makt över en stat och dess invånare.

Diktator: En form av envåldshärskare. Ordet diktator härstammar från den romerska republiken där senaten kunde anförtro en av konsulerna oinskränkt makt för en tidsperiod på upp till sex månader, som en nödåtgärd i kristider.

Envälde: Ett statsskick där den offentliga makten utövas av en envåldshärskare med absolut (fullständig) makt, t.ex. en diktatur.

Kejsare: Titeln på den manliga monarken i vissa monarkier (som då brukar kallas kejsardömen). Den kvinnliga motsvarigheten heter kejsarinna, en titel som också bärs av en kejsares hustru. En kejsare anses ha högre rang än en kung. I Europa har titeln framförallt använts för monarkier som hävdar ett arv från det romerska riket. Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess mest kände bärare, den romerske diktatorn Gaius Julius Caesar (mördad 44 f.Kr). I klassiskt latin uttalas namnet som "Kajsar". Därifrån kommer det tyska ordet kaiser, det ryska tsar och det svenska kejsare.

Akvedukt: En vattenledning i form av en smal brobyggnad som med gravitationens inverkan genom självfall leder vattnet över hinder i form av dalgångar, vägar eller vattendrag. Akvedukter användes särskilt för antika städers vattenförsörjning.

Legion: En romersk legion var en självständig militär enhet som i regel bestod av ca 5000 soldater (legionärer). Som mest förekom omkring 30 legioner vid samma tidpunkt.

Provins: Romerska provinser var de områden man styrde över och kontrollerade utanför den italiska halvön. Provinserna styrdes av ståthållare som hade till uppgift att driva in skatt till Rom. Ståthållaren skulle också skriva rapporter till kejsaren. Folket i provinserna var i regel inte romerska medborgare.

Statsreligion: En religion som fått företräde i en stat och där invånarna i regel ges fördelar av att bekänna sig till religionen i fråga.

Konstantinopel: Östromerska rikets huvudstad (nuvarande Istanbul).

Tidslinje Antiken

https://www.so-rummet.se/sites/default/files/tidslinje_antiken_historia_so-rummet.png